Nu väntar mer tid till trädgårdsarbete som Uno beskriver som sin och frun Gun-Britts stora fritidsintresse.
Året är 1966.
Den kinesiska kulturrevolutionen inleds, Per Oscarsson skapar rubriker när han klär av sig i Hylands Hörna och i Gävle får man för sig att resa en stor julbock av halm.
I Ljungsbro slår Unos Optik upp dörrarna för första gången. Och där har verksamheten fortsatt sedan dess.
Tills nu. För ett par veckor sedan gjorde ägaren Uno Persson sin sista arbetsdag.
Uno, som har hunnit bli 88 år, beskriver en stor tomhet.
– Jag har låtit bli att känna efter tror jag. Men det känns annorlunda kan man säga. Man har hållit på så länge och känner att jag egentligen bara vill plocka och pilla hela tiden. Det är jobbigt att städa ut efter alla dessa år.
Reaktioner från Ljungsbroborna har inte låtit vänta på sig utan det är många som har varit inne och tagit farväl av butiken som för många varit en konstant under i stort sett hela livet.
– Vi har fått så otroligt många blommor. Det är helt fantastiskt, berättar Uno.
Det var redan under tonårsdagarna i Växjö som han fick upp ögonen för yrket.
– Allt jag visste var att jag gillade att skruva. Men jag visste inte vad jag skulle skruva på. Att hålla på med bilar eller liknande kändes för grovt. Jag ville ha något pilligare. Så jag gick in på Arbetsförmedlingen i Växjö och fick ett häfte från Urmakarskolan i Borensberg.
Uno bestämde sig för att flytta upp till Östergötland och gå på den i branschen klassiska utbildningen (som sedan 2013 ligger i Motala). När han tagit examen fortsatte han med en optikutbildning. Detta då det framförallt på den här tiden var kutym att urmakare även blev optiker så blev det en självklarhet för Uno att följa i det spåret. Efter ytterligare en examen reste han med några studiekamrater till London och jobbade i ett år.
Uno har genom åren fått mycket hjälp av frun Gun-Britt Persson. Hon jobbade tidigare som bokhandlare.
Efter detta fick han nys om att det fanns en lokal ledig i Ljungsbro och valde då att ta chansen och öppna sin egen butik 1966.
58 år senare har butiken, utöver en flytt bara ett par år senare till butikens nuvarande lokaler på Centralplan, i princip stått orörd. Att en liten ort som Ljungsbro har haft en optiker så länge är väldigt ovanligt.
– Det är ju kedjorna som dominerar rätt mycket annars. Men vi har kunnat behålla väldigt många av våra gamla kunder. Kunderna har kommit tillbaka mycket när det har handlat. Sen kanske tonåringar vill in till storstan. Men det kan man ju förstå.
Uno Persson beskriver en stor glädje över all den kärlek de fått från Ljungsbroborna sedan han förkunnade att butiken skulle stänga.
Uno har alltid haft en aktiv livsstil vilket han tror har varit en stor del i att han orkat driva butiken så ihärdigt. Han har en bakgrund som gymnast och höll på med gymnastik i Ljungsbro fram till för bara några år sedan.
– Men nu tränar jag varje morgon hemma när jag går upp. Först cyklar jag lite, sen gör jag situps och armhävningar, sen avslutar jag med hantlar. Det är inget jag behöver fundera på när jag går ur sängen utan det sker helt automatiskt. Det har nog varit viktigt för mig att hålla igång på det sättet.
Uno visar upp en av alla klockor han har reparerat.
Har det inte varit svårt med finmotoriken?
– Nej, den har alltid varit kvar trots att jag snart är 90, säger Uno och tar demonstrativt fram händerna.
– Helt lugnt och stilla ser ni. Darrar aldrig.
Den senaste tiden har de haft en stor utförsäljning där flera av glasögonen varit till salu för halva priset. De som blivit kvar, plus apparater och prylar, planerar de att skänka till en välgörenhetsorganisation. Den sista oktober ska de vara helt utflyttade.