Ann-Sofie Nordén, är undersköterska inom äldreomsorgen. Pandemin har inneburit hård press på omsorgspersonalen. Nu vill hon och hennes kolleger ha tillbaka sina privatliv.
CORONAPANDEMIN
– Man har ju inte mått så psykiskt bra den här perioden, men har gått till jobbet i alla fall, säger Ann-Sofie Nordén.
Hon är fackligt engagerad i Kommunal, jobbar på äldreboendet Kastanjen i Linköping och beskriver att många anställda i äldreomsorgen är trötta efter ett år med corona. När vi mötte Ann-Sofie våren 2020 såg hon en risk för att personal kommer att lämna äldreomsorgen om pandemin och det hårda trycket på anställda skulle bli långvarigt.
– Jag ser det inte på min arbetsplats men man ser på arbetsmarknaden att det har hänt. En del vill inte jobba i äldreomsorgen, bland annat av rädsla för smitta, säger Ann-Sofie nu.
På Kastanjen, som drivs av Norlandia, har man haft en smittad boende. Smittan kom inte in via personal men Ann-Sofie beskriver att oron finns hos anställda och privatlivet begränsas när de försöker minimera smittorisken.
– Jag gör verkligen ingenting mer än det nödvändiga, handlar bara det jag verkligen behöver och hälsar på min mamma ibland. Jag tänker efter innan när det gäller allting, säger hon.
I januari strandade förhandlingar mellan Kommunal och privata vårdgivare, bland annat på grund av osämja om utbildningsfrågor. Det såg ut att bli strejk men avblåstes i sista stund. Bra men ändå synd, tyckte Ann-Sofie.
– Det hade varit nyttigt att visa vad vi som jobbar i äldreomsorgen verkligen gör, säger hon.
På Kastanjen har bemanningen vissa perioder varit ansträngd med hög frånvaro när medarbetare behövt stanna hemma med symtom och vikarier varit svåra att finna. Ordinarie personal har ringts in för att täcka i schemat.
– Tur att man har snälla familjer som förstår varför man måste åka och jobba. Det var ju bara att åka in, säger Ann-Sofie.
Lediga dagar har under pandemin snabbt förvandlats till jobbdagar när personal fattats, beskriver Ann-Sofie Nordén.
Även när smitta inte funnits på boendet har pandemin försvårat. Flera äldre har varit oroliga och ledsna för att inte kunna träffa anhöriga. Personal har levt med oro för att driva smitta och med ständigt såriga händer efter allt tvättande och spritande.
På Kastanjen beviljas personalen semester i sommar. Skönt, för återhämtningen behövs, menar Ann-Sofie. På sikt ser hon med viss oro för utvecklingen inom äldreomsorgen.
– Det finns stort behov av personal för både vikariat och anställning. Vi behöver vara fler och vi som arbetar behöver få tillbaka våra privatliv.