Ulla-Britt Hammargren får hjälp in i dottern Gerd Nords bil. Man ska ju inte träffas, enligt rekommendationerna -men Ulla-Britt behöver hjälp att ta sig till vaccinationen.
– Det här är ju helt fel alltså, säger Ulla-Britt Hammargren.
Om några veckor fyller Ulla-Britt 95 år. Hon tycker om att klara sig själv med det hon kan och har inte hemtjänst. Hon har heller inte beviljad färdtjänst. Därför ingår Ulla-Britt inte i befolkningsgrupp fas 1 utan fas 2, trots sin ålder, och för personer i fas 2 gäller – enligt Folkhälsomyndighetens och Region Östergötlands beslut – att man ska ta sig till en vårdcentral eller annan vaccinationsplats på egen hand för att få sin spruta mot covid-19.
Ulla-Britt Hammargren bor i Sturefors trygghetsboende. Till särskilda boenden för äldre kommer vårdpersonal ut för att genomföra vaccinering på plats, men ett trygghetsboende anses inte vara ett särskilt boende utan en boendeform som likställs med vilken lägenhet som helst. Ulla-Britt tillhör därmed den stora grupp äldre personer som får lösa transporten själv, om man vill ha sin spruta.
– Jag brukar inte vaccinera mig mot den vanliga influensan, men den här sprutan vill jag ha. Det är så mycket som jag har missat under det här året, säger Ulla-Britt.
När vi träffas har hon fått sin första spruta och är på väg för att få den andra. Hon har blivit bokad på en tid på Ekholmens vårdcentral. Förra gången Ulla-Britt fick sprutan var det snö, och bökigt att ta sig in i den tillfälliga arbetsbod som står uppställd utanför vårdcentralen. En byggtrapp leder upp till boden där vaccinationerna utförs.
Ulla-Britt kan välja på att köpa en taxiresa till och från vårdcentralen, åka kollektivt med buss vilket inkluderar ett byte eller en promenad, eller att få skjuts av anhörig. Hon väljer det sista. En halvtimme före vaccinationstiden denna dag svänger hennes dotter Gerd Nord och svärson Björn in på parkeringen vid trygghetsboendet. De har kört 10 mil från Askersund. Gerd hjälper Ulla-Britt in i bilen. Vid vårdcentralen hjälper Gerd henne att ta sig upp för byggtrappen, och ner igen när hon är färdig.
Medan vi väntar kommer en annan kvinna i Gerds ålder, som ledsagar en äldre kvinna som också ska ha vaccin. De nickar åt varandra; de sågs här för några veckor sedan då de hjälpte sina mödrar till den första sprutan.
Trappan till vaccinationsboden är inte helt enkel för äldre att ta sig upp och ner för. Ännu värre var det vid första sprutan, då var trappan full av snö och is, berättar Ulla-Britt Hammargren. Dottern Gerd Nord är beredd att stötta.
När Ulla-Britt tagit sig ut och ner från vaccinationsboden är hon nöjd att sprutorna nu är klara.
– Det har varit jättejobbigt att inte få träffa folk. Mitt ena barnbarn har gift sig under året och jag missade bröllopet. Äldsta barnbarnsbarnet har tagit studenten, det fick jag inte heller vara med på, säger hon.
Men att gamla människor måste ta sig själva till vaccination är hon kritisk till.
– Kunde det inte funnits något annat sätt? Många har svårt att ta sig fram själva. Jag vet också att en del som haft färdtjänst förut inte får det, det har blivit strängare regler.
Gerds svärson Björn tycker att kommuner och sjukvårdsregioner borde kunna samarbeta och vara mer påhittiga kring hur äldre kan hjälpas för att enkelt få sina vaccinationer.
– Det finns ju bokbussar till exempel. De har inredning med sittplatser. Tänk om man kunde kört ut såna istället, till ställen där äldre bor, säger Björn.
– Jag vet att de säger att det är olika aktörer och en fråga om vem som ska betala, men i slutänden är det ju samma pengar i samma kassa i alla fall.