Per Törnquist, lärare i matte och fysik, får 2015 års Ingvar Lindqvistpris i fysik för att han "på ett innovativt sätt förmedlar fysikämnets betydelse inom ämnen som historia, biologi och kemi", står det i prismotiveringen.
– De glömde samhällskunskap och religion, säger Per Törnquist och ler. Det är ju det som är det viktiga: att göra kunskaperna relevanta, genom att sätta in dem i ett sammanhang.
Såhär: om man bankar ner ett rör i Kärna mosse och tar upp det igen, så har man i röret en rulltårta med lager på lager av material som har lagrats genom århundradena. Arkeologer kan kolla pollenförekomsten i rulltårtskivorna för åldersbestämning och för att räkna ut vad som växt i området. Radiofysiker kan mäta cesiumhalten med en gammaspektrometer. Andra utsläppsrester kan också lokaliseras.
Det gjorde Per Törnquist och hans elever tillsammans med lärarkollegor som undervisade i andra ämnen. De grillade korv och gungade omkring på mossen, och så tog de upp en rejäl mosspropp.
I botten fanns inget konstigt, men lagren från 1945 avslöjade cesiumresterna från det kalla krigets provsprängningar. 1963 beslöt Sovjet och USA att dessa kärnvapenprov ovan jord måste upphöra, eftersom utsläppen blev ohållbart omfattande. Cesiummängden i Kärna mosse minskade.
1986 kom en jättetopp igen, då inträffade Tjernobylolyckan.
– Det går inte att blunda på att det finns saker i mossen som vi inte har släppt ut i Sverige, säger Per Törnquist. Utsläpp är globala angelägenheter. Fler frågor följer: vem har ansvaret? Hur kan det bli så fel?
Upplagt för samarbete med religionslärare om etik och samhällskunskapslärare om politik, för att inte tala om kemi- och biologilärare och radiofysiker från universitetet. Dessutom är elever i vänorten Joensuu intresserade, de har också mossar. Universitetet i Linköping använder Katedralelevernas utsläppskurvor i undervisningen.
Det är den här typen av undervisning som ger pris.
Varför är det så många som har svårt för matte och fysik?
– Det har blivit accepterat att säga att "matte, det är inte mitt ämne". Till sist finns risken att det blir sant. Tyvärr finns ingen snabb och lätt lösning. Det är ett strukturellt problem.
Per gillade matte och fysik redan under skoltiden på Österbergaskolan, gymnasiet på Berzeliusskolan, och på universitetet.
– Under studietiden var jag springvikarie på alla möjliga ställen och jag upptäckte att det var roligt att berätta saker som jag var intresserad av. Jag får fortfarande en kick när någon säger "jag förstår".
Först jobbade han på Komvux, och körde koncentrerade gymnasiekurser på kvällstid, och sedan fick han jobb på Platengymnasiet i Motala.
– Där värderades kunskap högt. Lärarna fick viktig fortbildning. Jag upptäckte att jag var intresserad av medicinsk teknik och gammaspektrometri. Som lärare blir man bättre om man gillar det man pratar om och om man har gedigen ämneskunskap.
– Att se en skoltrött lärare är inte kul. Då kan vem som helst bli trött på matte.
Det finns fler mossar som väntar på att bli undersökta och Per Törnquist har dessutom nya lärprojekt på gång. Men först ska han hyra en frack för prisutdelning i Grünewaldhallen i Stockholms konserthus och middag på Nordiska museet.
Hur blir man en bra lärare?
– Äsch, säger Per Törnquist. Jag är inte en bättre lärare än någon annan. Jag har bara några knep. Att arbeta över ämnesgränser ger bra sammanhang.