Dialogpolisen Fredrik Dahlgren jobbade under aktionen i Göteborgs hamn där två Linköpingsbor deltog. Han säger att polisen har bytt taktik vid demonstrationer och jobbar betydligt mer med dialog än tidigare. Demonstranterna ska få föra fram sitt budskap innan de bärs bort så värdigt som möjligt.
Vinden sliter i aktivisternas flaggor. Den uniformerade polisen lutar sig fram över två medelålders kvinnor i vårdkläder som sitter på asfalten i Göteborgs hamn, och riktar sig mot den ena:
– Nu får du flytta på dig. Annars blir du rapporterad för brott.
Kvinnan flätar ihop sina händer med kvinnan bredvid, tittar polisen djupt in i ögonen och svarar:
– Förlåt polisen, jag vill inte förstöra er dag. Men jag har provat alla lagliga medel, nu provar jag det här.
Polisen nickar lugnt, gör ett tecken till två kollegor, som långsamt går fram till kvinnan och bär bort henne.
En bit bort, vid trafikljusen, står dialogpolisen Fredrik Dahlgren, i gul väst och med kommunikationsradion redo.
– Jag är ju inte där för att förstöra för aktivisterna utan jag underlättar. Så på så sätt gör jag ju faktiskt... inte något gott kanske men... Jag gör det så bra jag kan för dem. Fast det kan sluta med att de blir rapporterade för brott.
I 18 år har Fredrik Dahlgren jobbat med de här frågorna och med tiden fått stor respekt för vissa av aktivisterna, bland annat gruppen som är här idag.
– Jag måste vara neutral men det är klart att jag som människa... kan känna för folk i en viktig fråga. De här människorna är ju väldigt modiga.
Långtradarchaufförerna väntar otåligt på att få lämna sin last i Göteborgs hamn medan aktivisterna framför en symbolisk scen: En bengalisk eld skapar en lila och orange rökpelare. Några av klimataktivisterna låtsas hosta och faller ner på marken, "skadade av luftföroreningar". En medelålders läkare gråter medan hon tar mikrofonen och förklarar att hon som läkare måste försöka förhindra att människor dör en för tidig död av luftföroreningar.
Johan Roxberg från Linköping är en av aktivisterna som bär bort "de döda" och täcker dem med vita lakan. Han har fått höra från släkt och vänner att han är oansvarig som deltar i olika aktioner, eftersom han har barn.
Till höger i bilden syns Johan Roxberg från Linköping som bär bort andra klimataktivister som spelar "döda" på grund av klimatförändringar vid en aktion i Göteborgs hamn tidigare i år. Nu har han kallats till rättegång för brottet "ohörsamhet mot ordningsman" för att han inte lämnade platsen när poliserna sade till.
– Långsiktigt gör jag ju det här för mina barns skull. För att de ska ha en framtid. Men jag har fått höra: "De kommer bara att minnas att du inte fanns där när de behövde dig."
Medan poliserna bär bort kvinnan i vårdkläder ropar aktivisterna taktfast: "You are not alone, you are not alone!". Johan Roxberg är en av dem.
Steg för steg har han blivit allt djärvare. Det började med lugna demonstrationer utanför Linköpings stadshus tillsammans med rörelsen Fridays for future som startades av Greta Thunberg.
– Då kändes det svårt att vara där helt omaskerad och stå för sin åsikt. Jag är inte så van att prata politik.
Men det kändes bra efteråt. Och när några tjejer en fredag lämnade fram en pamflett för organisationen Extinction Rebellion, som gör aktioner med inslag av civil olydnad, bestämde sig Johan för att gå på ett möte.
Den första aktionen som Johan deltog i var det vinter och pandemi och en aktivist skulle sätta sig ensam mitt på en väg i centrala Norrköping. Johan var nervös och bar en väst där det stod "poliskontakt".
– Vi trodde att polisen skulle komma direkt och bära bort henne och att det skulle vara över på en kvart. Men de ledde bara om trafiken och lät henne sitta där.
Efter några timmar informerade Johan poliserna om att de tänkte lämna platsen. "Är ni nöjda då?" frågade poliserna. "Jadå, tack och hej."
Johan skrattar. Det var inte direkt så han hade trott att en klimataktion där de blockade trafiken skulle bemötas.
Johan Roxbergs miljöengagemang började tidigt. Redan som 6-åring plockade han skräp i skogen. Han började sedan demonstrera på fredagar med Fridays for future innan han för två år sedan provade civil olydnad - med oväntad reaktion från polisen.
Göteborgs hamn: På en lång rad ligger nu flera aktivister med vita lakan över sig. Poliserna drar bort ett lakan i taget och informerar "liket" om att de måste flytta sig nu, annars kommer de rapporteras för brott.
Dialogpolisen Fredrik rör sig snabbt mellan aktivisternas poliskontakt, sina uniformerade poliskollegor och upprörda lastbilschaufförer som väntar på att få lämna sin last.
– En del blir jävligt arga, och förstår kanske inte riktigt. Så då får jag förklara: Att det är en grundlagsskyddad rättighet att föra fram sitt budskap.
Folk kan tända till från noll till hundra snabbt, och bli väldigt upprörda. Johan Roxberg minns aktioner när det har känts farligt på riktigt.
– När en stor SUV kör alldeles intill dig när du sitter mitt på vägen. Och föraren ställer sig på tutan. Då känns det inte så roligt.
Eller som vid en aktion i Stockholm när en man som fastnat i bilkön plötsligt hoppade ur bilen och började slänga omkull aktivisterna som blockerade vägen. Den gången ingrep polisen och skyddade aktivisterna.
Johan Roxberg från Linköping har pyntat sin väst som han bär vid klimataktioner. Han är orolig för att konsekvenserna av aktionerna ska drabba hans barn - det finns en risk att dömas till fängelse - samtidigt som han känner att han måste agera just för barnens framtids skull.
Fredrik Dahlgrens roll är att värna demonstrationsrätten, förklarar han. Även om man saknar tillstånd och stör både omgivning och trafik så har man rätt att framföra sitt budskap. Det står i grundlagen. Regeringsformens andra kapitel.
Men så finns det en gräns. Och just den här förmiddagen i Göteborgs hamn går gränsen efter exakt 50 minuter.
– Det är liksom inte hugget i sten utan polisens insatschef ska ta hänsyn till trycket: Hur många långtradare står i kö? Hur stor blir påverkan på Göteborgs hamn? Den här gången blev det 50 minuter. Då berättar vi det för aktivisterna, ger dem chansen att flytta sig frivilligt. Gör de inte det begår de ett brott, säger Fredrik Dahlgren.
Tunga långtradare börjar nu rulla förbi aktivisternas banderoller. De aktivister som burits bort kommer att kallas till rättegång, åtalade för brottet "ohörsamhet mot ordningsmakten".
Ändå tycker dialogpolisen Fredrik att det är viktigt att lyfta fram demonstrationsrätten.
– Jag tror att många är lite lata och bekväma när de säger: "Varför ska de stå här och störa den allmänna ordningen?" Det finns faktiskt länder där man inte får uttrycka någon annan åsikt än den styrande. Så det är viktigt att vi värnar om demonstrationsrätten.
Klimatfrågan är alltid närvarande för Linköpingsbon Johan Roxberg. Hemma i köket i Tallboda bor han med döttrarna och tankar energi inför nästa klimataktion.
Hemma i köket i Tallboda, Linköping, skär Johan upp äppelbröd. På kylskåpsdörren trängs klimatbudskap med barnteckningar och foton på döttrarna, 10 och 11 år. Ibland gnager tankarna på att aktivismen drabbar hans barn. Som när han greps och fick sitta i arresten. Han minns paniken som bubblade upp när han var tvungen att trycka på en knapp för att få gå på toaletten.
Samtidigt blir tankarna på klimatkrisen till ett rytande om han inte agerar.
– Jag tänker ofta på klimatmålen i förhållande till mina döttrar. Hur gamla är de 2030 och 2050? Att säga till dem att jag insåg att det var på väg att bli riktigt jäkla illa, men jag gjorde ingenting. Det funkar inte för mig. Därför känner jag hela tiden en press att göra mer.
Hur förklarar man för en 11-åring varför pappa blir bortburen av en polis? Eller att pappa måste åka till en rättegång? Johan Roxberg säger att hans klimatengagemang grundar sig i att han vill skapa en framtid för sina döttrar, men det är svårt att förklara det för dem.