Stångebrofältet fylldes med tusentals löpare och besökare under torsdagen när det var dags för Blodomloppet i Linköping.
– Det är jättemycket folk här idag, nästan 12 000 personer ska springa, säger arrangören Per Lindh vid IK Akele.
Blodomloppet syftar till att öka kunskapen om blodgivning.
– Att få nya blodgivare kommer på rad två, det viktigaste är att fler förstår hur viktigt det är med blodgivning. Jag tror att det lockar att man får springa för en god sak och att det blir som en folkfest där alla är välkomna, säger Per Lindh.
På plats under loppet var Östergötlands två blodbussar.
– Vi är här för rekrytering och provtagning. I genomsnitt brukar vi ha mellan 200 och 300 personer som skriver upp sig för att bli blodgivare vid Blodomloppet. Det är mycket mer än en vanlig dag, säger blodgivarsamordnaren Enisa Deumic.
Blodomloppet är viktigt för GeBlod, och för sjukvården.
– Svensk sjukvård kan inte fungera utan blodgivare. Det går åt en blodpåse i minuten i Sverige. I Östergötland rör det sig om 450 blodpåsar i veckan. Om blodgivare inte fanns är det många som inte skulle leva längre.
Kvinnliga blodgivare lämnar blod tre gånger per år, och för män är det fyra gånger som gäller. Varje besök tar 30 minuter, och varje blodgivning kan rädda upp mot tre liv.
– Så två timmar per år kan rädda tolv liv, säger Enisa Deumic.
Blodomloppet arrangeras på 17 orter runt om i landet och har arrangerats i Linköping sedan 1997. En som har varit med sedan starten är Elisabet Scheidenbauer.
– Jag har missat ett eller två lopp sedan 1997, jag var med på det första Blodomloppet som arrangerades i Linköping. Då var det en helt annan bana, och mycket färre deltagare, säger Elisabet Scheidenbauer.
Elisabets bästa år var 1998, då var det 44 damer som sprang 10 kilometer, och Elisabet kom på femte plats.
– Sedan dess har det blivit en tradition, så det är kul att fortsätta.
Det blir mellan 15 och 20 lopp per år för Elisabet, som är en före detta fotbollsspelare. Hon mår bra av att träna och röra sig, men känner också ett behov av att träna för att komma ut.
– Jag har MS och springer för att jag kan, så länge jag kan, säger Elisabet.
I och med sjukdomen och de mediciner som hon tar har Elisabet varit tvungen att sluta ge blod, men tidigare har hon varit blodgivare.
– Jag blev blodgivare när jag var 18 år, berättar Elisabet Scheidenbauer.