I rättvisans namn kan man konstatera att av de två åren så har ett år mer fått ägnas åt att tackla pandemin än åt egna profilfrågor. Något som också gäller oppositionen i kommunen.
I mars beslutade sig Alliansen och fullmäktiges största parti, Socialdemokraterna – som är i opposition– att tillfälligt lägga allt groll åt sidan för att samarbeta, skälet var pandemin.
Det kommer en tid för politisk konfrontation, men den tiden är inte nu. Det var budskapet från kommunstyrelsens ordförande Niklas Borg (M) och Socialdemokraternas gruppledare Kristina Edlund.
Men sedan hösten är vapenvilan definitivt över.
Alliansen nu och Alliansen när den tillträdde ser inte heller likadan ut. Ett av Allianspartierna, Kristdemokraterna, fick skicka sin gruppledare Sara Skyttedal till Bryssel. Ett nytt affischnamn presenterades på en pressträff. Förvåningen blev därför stor när en helt annan person, Denise Cassel, partiets politiske sekreterare steg fram tog ledartröjan.
Alliansen styr i minoritet och blev under november ytterligare decimerad när en liberal, Michael Cocozza, uteslöts från sitt parti. Han behåller dock sin plats i fullmäktige och har valt att starta sin egen politiska rörelse, kallad Linköpingslistan (LL), tillsammans med ytterligare en avhoppad partikamrat.
Det betyder att det nu finns två politiska vildar i fullmäktige så här långt; Klas Ahlberg som hoppade av från SD och sedan i november Michael Cocozza.
Den lite skakiga mandatfördelningen skrämmer dock inte Niklas Borg (M). För att Alliansen inte ska få majoritet så måste alla oppositionspartier vara överens. Risken finns, men sannolikheten för att det ska hända är inte så stor om man får tro Niklas Borg.
I Alliansens gemensamma program presenteras en rad löften. Ett av dem handlade om skolan. Parollen var: En skolkommun med framåtanda.
Skolan är en av grundpelarna i den kommunala verksamheten. Skolans kvalitet kan vara helt avgörande för om människor väljer att flytta till en viss kommun, eller avstår.
Så frågan är; finns det något som pekar mot en förbättring av skolan på de två år som gått?
– När det kommer till skola så är det ett långsiktigt arbete. Man ska vara mycket försiktig med att slå sig för bröstet eller för den delen ta på sig hela skulden för utvecklingen, säger Niklas Borg.
Han har varit med i politiken sedan slutet av 1990-talet och även om inte skolan är hans specialområde så vet han att förändringar inte går särskilt snabbt.
– Allt är inte mörker. Skolresultaten på totalen går åt rätt håll, även om det går sakta, påpekar han.
Det som möjligen skiljer Linköping från en del andra kommuner är att här läggs mycket pengar på utbildning.
I Lärarförbundets kostnadsrankning finns kommunen på plats 75 av 290 kommuner. Tyvärr ger det inte den utdelning i skolresultat som man kan förvänta sig. Det är ett bekymmer, erkänner Niklas Borg.
– Jämfört med andra kommuner så ligger grundskolan på något högre kostnader än vi borde ha och skolresultaten är sämre än vi borde ha med tanke på befolkningens sammansättning, säger han.
Varför är det så?
– Linköping lägger en förhållandevis stor summa på skollokaler, konstaterar Niklas Borg.
Man kan också uttrycka det så här, kommunen betalar mycket pengar för att hyra lokaler till marknadsmässiga priser, trots att lokalerna sällan kan till användas annat än just skollokaler. Det är inte så att konkurrensen med andra potentiella hyresgäster är mördande.
Lejonfastigheter tar ut marknadsmässiga hyror – och måste enligt bestämmelserna göra det. Lejonfastigheter hävdar också att skollokaler i Linköping nyare, har högre standard och kostar därför mer jämfört med flera andra kommuner.
– Självklart vill vi från politiskt håll att pengar som avsätts till skolan ska gå till undervisning och utbildningsverksamhet. Nu finns ett uppdrag att se över den hyresmodellen som Lejonfastigheter använder sig av. Syftet är att sänka kostnaderna i skolan.
Är det rimligt att ha ett mått som marknadshyror när det gäller skollokaler?
– Alternativanvändningen av lokalerna är begränsad, det är sant. Men Lejonfastigheter är ett bolag och oavsett vad vi tycker måste vi följa de regler som finns för bolag. Alternativet skulle vara att kommunen själv skulle äga och driva ett fastighetsbolag, då försvinner kravet på marknadshyror. Men det finns många exempel på att kommuner i regel är ganska dåliga fastighetsägare.
Att hyreskostnaderna för skollokaler är hög i Linköping kan de privata skolbolagen vinna på. De får ersättning för sina hyreskostnader utifrån den kostnad som kommunen har.
– Det är möjligt att vi betalar onödigt mycket till våra friskolor kopplat till detta. Men också där finns det lagkrav på likabehandling.
Samtidigt som de lokaler som finns är dyra, så räcker de inte till. Skulle man se något enskilt problem som Linköping har, så är det just detta. En galopperande brist på skollokaler som bland annat har resulterat i ett mycket krångligt sätt för elever och föräldrar som ska välja ny skola eller byta skola. Många barn får också gå stora delar av sin skolgång i temporära baracker, vilket då också är arbetsmiljön för många av kommunens lärare.
Problemet har funnits i många år, trots att politiken varit medveten om det ökade behovet av fler skollokaler. Det finns inte ett enda av de partier som styrt Linköping de senaste åren som kan svära sig fria från ansvar i den frågan.
– Här kan man bara vara ärlig och säga att Linköping och dess politiker inte haft någon vidare planering för att säkra tillgången på skollokaler. Särskilt inte för högstadiet. Så var det när jag var med i Alliansstyret förra gången och så var det också under förra mandatperioden.
Nya Kungsbergsskolan är kanske ett exempel på något som i alla fall närmar sig ett politiskt haveri. Skolan skulle bli en kombinerad högstadie- och gymnasieskola med cirka 1800 elevplatser. Allt var färdigt för beslut hösten 2017, men så ändrade sig Liberalerna som då ingick i Koalition Linköping tillsammans med S och MP.
Efter några vändningar har beslutet landat på strax under tusen platser. Däremellan hanns det med några turer som rimligtvis borde ha försenat en byggstart.
Men våren 2018 hände något tämligen ovanligt. De två stora partierna S och M gjorde ensamma upp i skolfrågan och saken verkade löst. Men glädjen blev kortvarig. När Alliansen åter satt vid makten så backade Moderaterna från överenskommelsen och Nya Kungsbergsskolan blev åter hängande i luften.
Hur hade er överenskommelse med S, om den legat fast, förändrat dagens situation?
– Jag sitter inte med i de diskussionerna men beskedet jag fått är att det inte gjorde någon större skillnad.
Men, med detta sagt, understryker Niklas Borg att samordningen mellan olika aktörer har varit alldeles för dålig.
– Jag vill vara tydlig med att om vi som kommun kunde haft en smidigare process mellan våra olika aktörer som barn- och ungdomsnämnden, samhällsbyggnadsnämnden och Lejonfastigheter, så kanske vi haft en skola på plats tidigare.
Ett av löftena som Alliansen gav Linköpingsborna var att lärare skulle få vara lärare.
– Det är kanske det enskilt viktigaste. Vi vill skala bort det som inte hör till undervisning. Lärare ska vara lärare. Nu har vi infört befattningar som heltidsmentorer och det är i gång.
Hur långt har ni hunnit och vet ni att det fungerar?
– Vi har infört det på några skolor och vi utökar. Men Linköpings skolorganisation är stor, vi har över 1 000 anställda. Allt går inte att genomföra på en gång. Vi ser att det fungerar men någon utvärdering har inte gjorts än. Det jag fått till mig är att mentorerna nu kan ägna sig åt frågor som är viktiga för eleverna och att lärarna avlastas från det arbetet.
Andra beslut som Niklas Borg vill framhålla är nedläggningen av Skäggetorpsskolan. Att lägga ner en hel skola är ett otroligt drastiskt beslut. Och den frågan fanns med hos Alliansen redan från mandatperiodens början. Det fanns inget alternativ, säger han.
Beslutet handlar inte om lärarkåren, som Niklas Borg säger, hör till den bästa i Linköping.
– Nej, det handlar istället om att det på Skäggetorpsskolan inte fanns förutsättningar för lärarna att ge eleverna de kunskaper de behöver. Vår bedömning var att utvecklingen inte gick att vända och vi vill ge eleverna på Skäggetorpsskolan tillräckliga kunskaper för att kunna lyckas i livet.
När beslutet togs i våras togs reserverade sig Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De hade egna yrkanden för hur en stängning skulle gå till. Sverigedemokraterna yrkade på avslag, och reserverade sig.
När mandatperioden är slut vill Niklas Borg att problemet med skollokaler ska vara löst för ett antal år framåt. För att, som han säger, inte lämna problemet till någon annan, eller till Alliansen själv. Han ser också att satsningen på heltidsmentorer ska fortsätta och att man hittat ett sätt att sänka skollokalkostnaderna.
Han vill också se att fler elever går ut gymnasiet med fullständiga betyg.
– Vi vill att våra barn ska lyckas i livet och vi vet att det är svårt utan en gymnasieutbildning.
Att 2020 nästan helt präglats av en pandemi är svårt att hoppa över. Generellt sett tycker Niklas Borg att Linköping har klarat sig bra när det gäller det interna krisarbetet.
– Men att så många dog på våra äldreboenden, det är ett stort misslyckande. Vi delar det med de flesta andra kommunerna i landet. Hur vi hanterar vår äldreomsorg är något vi absolut måste förbättra.