– Tanken var god. 1969 var detta tekniskt nydanande och kunde också på sikt spara pengar, minns Christer Knuthammar, historiker/författare med bred bakgrund i Linköpings akademiska värld.
¨
Högskolan tog till en början in stora grupper per visning, men intresset hos studenterna svalnade snart. Knuthammar ser flera skäl till varför tv-satsningen sprack innan den riktigt kom igång.
– Dels var förkunskaperna för dåliga för många av studenterna. De klarade inte kraven. Ett annat skäl var att teknikoptimismen klingade av i samband med oljekrisen 1974 och påföljande bensinransonering.
Han drar en parallell till idrottsvärlden:
– Man kan jämföra med en Vasaloppsåkare som stannar för omvallning mitt i en backe. Och blir frånåkt av konkurrenterna. Det var ungefär vad som hände här.
Samtidigt måste det sägas att samhällets 70-talskriser bidrog till att "uppamma betydande mått av lokal energi och kreativitet när det gällde att vrida negativa tankar i positiv riktningar"(enligt Knuthammar).
– Den tekniska fakulteten lyckades frigöra sig från tv-tvånget och via "utvandring" från Uppsala få till stånd både en professur och en vital verksamhet inom området datologi, sammanfattar Christer Knuthammar.