Lars Jigered från tekniska verken ser fram emot att se hur hundarna jobbar.
På Ågatan i Linköping söker hundarna Oopzie och Algot efter en vattenläcka nere i markvärmenätet. De fyrbenta medhjälparna tillhör Susanne Khil som driver företaget hundägarservice specialsök. Att ta in Oopzie och Algot är lite av en sista utväg. I en och en halv månad har Tekniska verken sökt efter en vattenläcka utan att hitta den. Varje dag läcker omkring ett tusen liter vatten under asfalten och gatstenarna. Men då inget syns ovanför marken blir läckan svår, nästintill omöjlig att hitta.
– Vi har försökt på alla sätt. Vi har gått och letat och försökt hitta läckan med värmekamera men lyckas inte hitta något. Sen hörde jag om Susanne på en konferens och tänkte att vi måste försöka med det. Det ska blir kul att se om hunden hittar något, säger Lars Jigered som är projektledare på Tekniska verken.
Längre ner på gatan har schäfern Oopzie sin första rast. Hon har precis markerat tre olika platser där hon känner lukten av vattnet. Ägaren Susanne belönar Oopzie med en leksak och busar med henne. Det är nu dags för henne att vila medan kollegan, Cocker spanieln Algot, ska fortsätta sökandet. Susanne Khil förklarar att det är viktigt för henne att hundarna får vila och ladda batterierna mellan jobbpassen.
När oopzie hittar vattnet under marken markerar han genom att ställa sig helt stilla.
– Oopzie älskar sina leksaker, så hon får alltid en leksak i belöning medan Algot är mer för godis, så det får han, säger Susanne Khil.
Susanne och hennes fyra hundar åker över hela Sverige när de jobbar. Då företaget hon driver ligger i Kungälv, blir bilen som ett andra hem för hundarna. Hennes hundar är de enda i Sverige som jobbar med att söka vattenläckor och hon berättar att hon är förvånad att hon lyckats träna upp dem och att det faktiskt fungerat.
Och hundarna är väldigt skickliga. Det krävs nästan extrema väderförhållanden för att hundarna ska ha svårt att känna lukten. Även i regn och på snötäckta gator kan Oopzie spåra fram en läcka under marken.
Susanne Kihl med hunden Algot.
För Tekniska verken har Oopzie och Algots bidrag varit till stor hjälp.
– Utan hundarna hade vi inte vetat var vi skulle börja leta eftersom att vi människor inte kan se något misstänksamt med gatan. Utan hunden hade detta blivit ett evighetsprojekt. Och om vi inte hade gjort den här insatsen hade det kunnat bli ett ordentligt hål i gatan, säger Lars Jigered.