På Gustav Adolfsgatan, mitt emot Katedralskolan, ligger en av Linköpings mest klassiska kvarterskrogar. När man kliver in i Restaurant Parisien är det lite som att färdas tillbaka i tiden. Här har den gamla rustika känslan bevarats för att ge krogen den rätta franska känslan.
I dörren möts gästerna nästan alltid av Alireza själv. För honom har restaurangen varit hans liv och hans hjärta i 36 år. Det går inte en dag utan att han funderar på vad som ska köpas in härnäst eller vem som ska jobba vilka pass.
Men nu har 66-årige Alireza och hans fru Mitra till sist tagit beslutet de våndats för: Parisien ska säljas.
– Jag känner att det är dags att jag går i pension nu efter så många år på den här restaurangen. Det är bäst att sluta när man ligger på topp. Det är fortfarande jätteroligt att jobba och träffa stammisarna och nya gäster. Men jag måste backa nu, säger Alireza Mollaei.
Bredvid honom på en av restaurangens rejäla, bruna trästolar sitter hans son Shayan Mollaei. Länge var Alirezas önskan och förhoppning att sonen skulle ta över efter honom och driva Parisien vidare i samma anda.
– Tanken var att Shayan skulle ta över. Men han har sitt eget liv, jobb och familj. Så han hinner inte. Huvudsaken för mig är att familjen mår bra, jag vill inte pressa eller tvinga någon, säger Alireza.
– Vi har haft många diskussioner om det här. Nu har det väl börjat landa hos pappa också att något måste hända. Men det är jättejobbigt och tufft för oss alla, man blir känslosam bara av att prata om det. Jag är född och uppvuxen i den här restaurangen så det är en stor del av mitt liv också, säger Shayan Mollaei.
Familjen har ingen brådska med försäljningen. Parisien kommer fortsätta att ha öppet tills allt är klart med en ny ägare. Vem det blir och vad som kommer att hända i restaurangen kan Alireza bara spekulera kring.
– Jag hoppas att den som tar över brinner för yrket. Det här är en genuin och bearbetad restaurang. Det finns känslor i alla väggar, i varje hörn man tittar, säger Alireza.
Han är medveten om att det kan bli en köpare som vill förändra restaurangen helt. Men om någon vill driva vidare under samma namn och med samma typ av mat så skulle Alireza bara bli glad.
– Om de vill fortsätta med samma koncept så kan jag vara kvar som konsult ett tag. Lära dem hur man behandlar gäster och serverar. Vill man inte det så lämnar jag över nycklarna bara, ännu bättre för mig, säger Alireza.
– Om jag ska vara ärlig så hade det också varit skönt om det blev något helt annat. Då kan vi lämna det vi skapat med flaggan i topp, säger Shayan.
Efter ett långt yrkesliv där Alireza jobbat sex till sju dagar i veckan och 35 nyårsaftnar i rad ser han nu fram emot att få varva ner och koppla av. Han vill också ha mer tid för familjen.
– Vi har fått fler barnbarn och jag vill kunna vara med dem och ge dem tid medan jag står på mina egna ben utan rullator. Den tiden som jag önskade att jag hade kunnat ge mina egna söner. Jag försökte, men jag var mest på restaurangen och jobbade mycket kvällar, säger Alireza.
Han ser också fram emot att kunna resa mer när restaurangen är såld. Alireza avslöjar en speciell önskan för oss som inte ens Shayan visste om innan samtalet.
– Jag vill ta med alla mina barnbarn till Disneyland. Det har jag lovat mig själv. Både i USA och Paris.