Tufft år för omsorgspersonal – personalbristen är kvar

Brist på skyddsutrustning, brist på viss kunskap och brist på personal. Äldreomsorgen vid pandemins utbrott hade många utmaningar att lösa.

En effekt av pandemiåret är att verksamheter började använda sig av digitala hjälpmedel mer än tidigare. En svårighet som finns kvar är problem med bemanning, säger Linda Ljungqvist socia- och omsorgsdirektör i Linköping.

En effekt av pandemiåret är att verksamheter började använda sig av digitala hjälpmedel mer än tidigare. En svårighet som finns kvar är problem med bemanning, säger Linda Ljungqvist socia- och omsorgsdirektör i Linköping.

Foto: JOHNNY GUSTAVSSON

Linköping2021-04-12 18:00

CORONAPANDEMIN

För ett år sedan träffade vi anställda inom äldreomsorgen och hemsjukvården. Då var oron stor. Många var rädda för smitta, för brukarnas del men också för sin egen och anhörigas del.

Nu har vi träffat samma personer igen. I dag är situationen en annan, framför allt när det gäller tillgången på skyddsutrustning. I dag är de trygga med hur man hanterar skyddsutrustning och det finns en ökad kunskap om hur smittan sprids.

Men det stora problemet, nu som då, är bemanningen. 

– Den är fortfarande ansträngd på flera enheter. Det säger Linda Ljungqvist, social- och omsorgsdirektör i Linköping

En effekt som pandemin haft, som varken förvaltning eller verksamheter räknat med är att enheterna har använt sig av digitala hjälpmedel på ett annat sätt än tidigare. Något som förmodligen också kommer att prägla sättet att arbeta när pandemin är över, tror Linda Ljungqvist.

undefined
En effekt av pandemiåret är att verksamheter började använda sig av digitala hjälpmedel mer än tidigare. En svårighet som finns kvar är problem med bemanning, säger Linda Ljungqvist socia- och omsorgsdirektör i Linköping.

I pandemins början snabbutbildades personal för att kunna gå ut i äldreomsorg och LSS för att avlasta ordinarie personal med framförallt sådant som inte var tungt vårdrelaterat. I dag finns 90 av dessa personer kvar i kommunens bemanningscentrum.

Många som jobbar inom omsorgen är medlemmar i fackförbundet Kommunal. När pandemin bröt ut, fick ombuden ändra arbetssätt. Istället för att medlemmar kunde besöka kansliet, eller ombudsmän komma på arbetsplatsbesök, så har kontakten med medlemmarna för det mesta skett via digitala möten, mejl och telefon. Viss uppsökande verksamhet med möten utanför arbetsplatser har man försökt sig på. Med varierad framgång.

– Personal har svårt att gå ifrån, ens för en kortare tid. Det har märkts tydligt, säger Therese Waller, ordförande i Linköpingssektionen av Kommunal.

undefined
Therese Waller, ordförande för Linköpingsdelen av Kommunal.

Själv hyllar hon medlemmarna och säger att de på något sätt, efter första förvirringen, bara gillat läget. 

– De kavlar upp ärmarna och gör det som måste göras. Jag är så imponerad.

I Linköping växte intresset för att gå med i facket under pandemins början och har hållit i sig fram till nu. Nu märks en viss avmattning, säger Therese Waller och beklagar att det är svårt att nå medlemmar som jobbar inom privat omsorg. 

– Att göra besök hos privata vårdföretag har alltid varit svårt, pandemin har inte gjort det lättare. Men vårt jobb är att se till att alla anställda, oavsett utförare känner till vad som gäller, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!