Det säger Adrian Lupascu, bussförare på Stångåbuss expresslinjer. Han får medhåll från sina kollegor Frida Rondahl och Benny Rosén. De har förståelse för att det inte finns så mycket jobb mitt på dagen. Och de tycker att deras arbetsgivare försöker att anpassa arbetstiderna så gott det går. Men Frida har nyligen bytt arbetsgivare och kör nu så kallad stomtrafik med mindre bussar.
– Jag saknar de stora expressbussarna för jag gillar det ansvaret. Men jag kunde varken hämta eller lämna min dotter på skolan eftersom då är det som tätast med turer, säger hon.
Benny Rosén var själv med i VTI-studien där man simulerade ett delat arbetspass. Han körde som vanligt hela morgonen. Men när han skulle gå på andra turen så var det inom ramen för VTI:s experiment. Han hade mätinstrument över hela ansiktet och på huvudet.
– Men det kunde man snabbt koppla bort. Det kändes som en vanlig arbetsdag, berättar han.
Men under experimentet blev han väldigt trött:
– Jag nickade till för ett mycket kort ögonblick! Det hände inget. Men det är lika bra att vara ärlig. Det var så det var. Jag brukar kunna slappna av och sova mellan passen och hålla mig vaken. Det är något man vänjer sig vid. Men självklart är det påfrestande att man alltid måste vara mentalt på helspänn, säger Benny Rosén.
På Stångåbuss i Linköping finns ett vilorum som man kan använda mellan passen. Men de anställda skulle vilja ha fler. Enligt fackförbundet Kommunal finns det arbetsgivare i länet som inte erbjuder vilorum åt. Vice sektionsordförande för Kommunal i länet, Peter Sköld, berättar att sömnigheten är ett problem.
– Det här är verkligheten. Arbetsgivarna gör nog vad de kan. Men resenärerna måste börja använda kollektivtrafiken mer och Förarna pratar ofta med varandra om sin trötthet. Alla vet att det är så här. Men samtidigt lever man med det och många lär sig att hålla sig alert hela tiden.
Vd:n på Stångåbuss heter Hans-Olof Bäck. Han är mycket väl medveten om problemet.
– Vi har oerhört mycket delade pass, men vi försöker att anpassa dem efter personliga önskemål och har en dialog med förarna. Tröttheten är också väldigt individuell. En del klarar de delade passen med tidiga morgnar och sena kvällar mycket bättre än andra.
Han berättar att företaget är väldigt styrt av upphandlingarna.
– Vi försöker hela tiden att ta hem mer jobb mellan passen, som matkörningar, skolskjuts och liknande. Annars är det ett svårlöst problem. Förarna har ju att välja mellan att gå ner till deltid eller att jobba delade pass. Och det bygger helt på människors resemönster, säger Hans-Olof Bäck.