– Vi blev verkligen tagna på sägen. Det hade vi aldrig kunnat tro, säger Christel Storm som är museichef för Slotts- och domkyrkomuséet.
Men några fler visningar än de 15 inplanerade, med ett maxantal på 30 deltagare, kommer det inte att bli, säger hon.
– Det här är de vi har fått oss tilldelade i samarbetet med Statens fastighetsverk och Länsstyrelsen. Det är vad vi och trädgården mäktar med.
Finns ett kösystem?
– Nej. Det jag är lite orolig för är att de som har bokat biljetter inte hämtar ut dem. Det är förfärligt om de inte kommer och det finns folk som vill gå dit och som inte kommer in. Vi kan bara bedja till dem som bokat biljetter: kan ni inte komma så ge biljetterna till någon annan.
Hur ser ni på att det bara blir 450 personer som får möjlighet att se parken i sommar?
– Är inte 450 personer jättemycket? Vi är så otroligt glada för att vi får visa parken. Det här har vi arbetat för länge.
Christel Storm påpekar att man öppnade parken efter pandemin då Statens fastighetsverk och Länsstyrelsen gav tillstånd för visningar. Dessa var då inte gratis. Att de nu är gratis tycker hon är ett stort plus.
– Det är så roligt att kunna ge detta till allmänheten för det är en fantastisk park. Det tycker jag alla ska få se.
Men i Linköpings kommun bor ju över 167 000 människor. Är detta verkligen att göra parken tillgänglig?
– Det är det ju. Annars är den ju stängd. Och det är inget alternativ. Det har varit många som köpt biljetter och gått på visningar tidigare år. Det som är nytt är att Linköpings kommun går in och stödjer oss.
Christel Storm menar att tidigare år har visningarna inte varit fullsatta. Att det i år varit så högt tryck tror hon beror på att det inte kostar något.
Finns det någon annan anledning till att intresset är så stort?
– Det finns ett intresse för Linköpings slott och för trädgården. Det är en plats dit man inte kan gå in i hur som helst på grund av alla de rödlistade djur och växter som finns här. Vi måste värna om den.
Hade ni räknat med ett sådant tryck?
– Nej, det hade jag inte kunnat tro. Det är jätteroligt.
Hur känns det att behöva säga nej till de som vill komma in?
– Det är sorgligt naturligtvis. Men vi hoppas att det här ska kunna fortsätta.