Så här i början på september har Svartåmynningens rödspovar flyttat söderut för länge sedan. Även den här våren och sommaren blev en misslyckad häckningssäsong för en av landets mest sällsynta fåglar, ingen flygfärdig unge noterades. Nu måste något göras, anser flera fågelskådare som vi pratat med.
– Det är tredje året i rad utan flygfärdiga ungar. Det kläcks enstaka, men de kommer aldrig på vingarna. Detta trots att det aldrig varit så många gamla fåglar som anländer på våren som nu, runt 20 rödspovar dyker upp i mars och april. Området är uppenbarligen attraktivt just då, säger Olof Hjelm.
Under senare delen av våren och försommaren händer något som gör att häckningarna misslyckas. Olof Hjelm ser främst två orsaker:
– Dels är Roxens vattenstånd för lågt och vårfloden har varit modest på sistone. Vattnet sjunker undan snabbt och strandängen blir torr. Dels är predationstrycket hårt just nu, framför allt av räv som har minst ett gryt i reservatet. Vi har rävar som föder upp ungar som ska ha mat när det är som mest känsligt för fåglarna och deras ungar. Det är klart att det inte är bra.
Från fågelklubbens sida är man villig att bistå med ideell hjälp för att få rödspovens ungar att överleva. Det kan handla om allt från inventeringar till att bidra med idéer och kunskap.
– Vi kan inte ha ett år till när det går så dåligt. Även andra våtmarkarter som tofsvipa, mindre strandpipare och gulärla har det tufft, säger Olof Hjelm.
Hur länge kan rödspovarna återvända utan att få några ungar på vingarna?
– Det tror jag inte det finns någon som vet.
Rödspoven är en mycket ovanlig fågel i Sverige och har sin nordligaste utpost i Svartåmynningens naturreservat utanför Linköping. Under många år från 50-talet och framåt häckade den med enstaka par för att helt försvinna under 80-talet. 1992 kom rödspoven tillbaka och 1993 sågs ungar för första gången. Sedan dess har den ökat i antal och så sent som 2016 kom minst 14 ungar på vingar.
Nu är situationen en helt annan.
– Vi måste i alla fall försöka att göra något. Jag upplever en frustration bland fågelskådarna att det inte händer något, vi får stå och titta på när reservatet blir sämre och sämre, säger Olof Hjelm.
Thomas Johansson jobbar på Länsstyrelsen och är förvaltare för Svartåmynningens naturreservat.
– Den stora boven i dramat är Roxens vattendom som gör att vattenståndet är så lågt. Nu pratas det om att alla gamla vattendomar i Sverige ska ses över, det vore välkommet för Roxen och väldigt många andra vatten, säger Thomas Johansson.
Han berättar att det finns planer på att försöka pumpa upp mer vatten på maderna, men att det än så länge bara är på planeringsstadiet.
– Det är ett antal markägare vi behöver få med på båten samtidigt som vi måste få hjälp av Tekniska Verken med att pumpa vatten. Helt klart är att det behöver vara blötare när rödspovens ungar ska födas upp och hitta mat, säger Thomas Johansson.
Rävarna nämns också som ett stort problem.
– Så kan det absolut vara, även om det har funnits rävar här de år det gått bra för rödspovarna. Jag tror också att korpar och kråkor ställer till problem, men visst skulle man kunna börja med att försöka få bort rävarna, säger Thomas Johansson.