Efter det misslyckade klimatmötet i Köpenhamn 2009 insåg världens ledare att de var tvungna att angripa problemet på ett helt nytt sätt. Sex år senare, i december 2015, kommer de att samlas i Paris för att återigen försöka komma överens om ett globalt klimatavtal.
– Det är ett ännu viktigare möte än Köpenhamnsmötet, och med mycket större utsikter att bli en framgång. Nu arbetar man på ett helt nytt sätt, och stora länder som Kina och USA kommer att vara mycket mera pådrivande, säger Björn-Ola Linnér, professor vid Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet.
Handel med utsläppsrätter och bindande utsläppsmål är historia, i stället har kampen mot klimatförändringarna blivit ett av FN:s 17 nya globala, hållbara utvecklingsmål. De ersätter millenniemålen, och ska slås fast vid ett möte i New York i september. Under konferensen i Addis Abeba den här veckan ska 193 länder försöka enas om hur målen ska finansieras.
För utvecklingsländerna är det en himmelsvid skillnad. Förr satte de rika länderna press på dem att bromsa sin utveckling så fort fossila bränslen var involverade. Den nya strategin innebär att rika länder åtar sig att stötta deras utveckling på många olika områden, där klimatarbetet bara är en del, och det är naturligtvis mycket lättare att acceptera.
– Det är helt rätt tänkt: Vi kan inte lösa klimatkrisen utan att samtidigt arbeta för att lösa utvecklingsländernas övriga problem, säger Björn-Ola Linnér.
Om mötena i Addis Abeba och New York utmynnar i bra överenskommelser är grunden lagd för ett bra klimatavtal i Paris i december.
– Jag är övertygad om att vi kommer att få se en stor global omställning för att hejda klimatförändringarna. Frågan är bara hur fort den kommer att genomföras, säger Björn-Ola Linnér.
Men det är inga lätta frågor man ska komma överens om i Addis Abeba där statsminister Stefan Löfven finns på plats tillsammans med en stor svensk delegation.
FN:s handelsorgan Unctad har uppskattat kostnaderna för att förverkliga de 17 utvecklingsmålen till omkring 4 000 miljarder dollar årligen. Förutom genom traditionellt bistånd så ska pengarna komma från näringslivet, som ska stimuleras att investera i utvecklingsländer. Men länderna ska också försöka enas om hur man ska bekämpa skatteflykt och korruption.