– Det var ju rätt platt också, medgav Kerstin Larsson och så skrattade gänget en gång till ihop.
De fem kollegorna Kerstin Larsson, Aini Husseini, Helena Sydvart, Linda Lagerqvist och Malin Ramström såg inte särskilt ansträngda ut när de parkerat sig med picknickpåsar i gräset efter Vårruset. Men de var glada.
– Det är trevligt och socialt att göra nåt kul ihop, vi springer tillsammans lite ibland, sa Helena Sydvart som tyckte det var en fördel att Vårruset är ett lopp enbart för kvinnor:
– Det blir liksom lite mindre armbågar då.
Vid 18.30-tiden på torsdagskvällen rådde en ganska avslagen stämning inom tävlingsområden men tio minuter senare tryckte löparna ihop sig för instruktörsledd uppvärmning och då blev stämningen en annan.
När starten gick för de första deltagarna i tidtagarklassen blev det trångt. Löparna spred sedan ut sig längs den fem kilometer långa banan utmed Stångån och medan vissa satsade på att nå snabba tider valde andra en lugnare motionstakt. I år välkomnades även mammor med barnvagn som deltagare och de startade sist i loppet.
Sista biten av löpningen var lite tuff, tyckte systrarna Carina och Viktoria Martinsson som också brukar springa lopp tillsammans.
– Det var lite svagt uppför och gräs på slutet. Lite trögt, men det var roligt och känns bra, vi är nöjda, sa Carina, på visit hos Linköpingssystern; själv bor hon i Gamleby.
Vårruset arrangeras under våren i ytterligare 20 städer och är ett samarbete med Barncancerfonden, så att en del av varje löpares anmälningsavgift går till fonden.