För ett och ett halvt år sedan var avdelningen på endokrin- och mag- tarmmedicinska kliniken en avdelning med hög specialistkompetens och med mellan femton och tjugo sjuksköterskor som tillsammans med övrig personal vårdade patienter med bland annat diabetes, högt- eller lågt blodtryck, leversjukdomar och kolik på de sexton vårdplatserna.
Så hände något. Ingen vet om det var en slump eller inte. Flera sjuksköterskor sa på kort tid upp sig.
– Arbetsbelastningen var hög, det kan ha bidragit, säger Kristina Catania på Vårdförbundet.
Sedan dess har man inte lyckats vända den onda spiralen. Sjuksköterska efter sjuksköterska har lämnat sin anställning. Nu finns bara en spillra av arbetslaget kvar. I dag är det två på heltid och en på halvtid kvar av de erfarna, varav en har sagt upp sig. Ytterligare drygt två tjänster är besatta av nyrekryterade.
I våras stängdes 10 platser och i somras stängdes avdelningen helt, det gick inte att upprätthålla bemanning dygnet runt. Medan avdelningen fortfarande hölls öppen fylldes bemanningsluckor upp av vikarier och sjuksköterskor från bemanningsföretag som oftast inte hade samma kompetens. Nu när avdelningen stängts stöttar de sjuksköterskor som är kvar på avdelningar där patienter som egentligen borde vårdats på avdelning 18 lagts in.
– Sjuksköterskorna är frustrerade. De har inte på länge kunnat vårda patienterna så som de vet att de kan. Det här handlar om specialiserad vård som inte fullt ut går att genomföra när patienterna utlokaliseras till andra avdelningar, säger Kristina Catania.
– När avdelningen fortfarande fungerade jobbade man exempelvis strukturerat med patientutbildning. En diabetespatient behöver inte bara lära sig att mäta blodsockret och ta insulin. Man måste oftast också ändra sin livsstil. Det gjordes vårdplaner, exemplifierar Kristina Catania.
Det upparbetade arbetssättet har fallit sönder och även om patienterna får god vård i dag, har de förlorat den sakkunniga omvårdnad som fanns förut. Dessutom vårdas patienter som utlokaliseras till andra avdelningar under längre tid på sjukhuset.
– De som har specialistkunskap vet precis när och vad som ska göras, till exempel olika provtagningar. När kompetensen inte finns tar allt längre tid.
I slutänden drabbas också patienter med helt andra åkommor. I de sängar som de utlokaliserade ligger, skulle andra ha legat. Nu får de som väntar på planerade undersökningar och ingrepp vänta ännu längre.
Varför just avdelning 18 är bland de hårdast drabbade av sjuksköterskebristen är svårt att veta. En förklaring är att den är relativt liten och därmed sårbar.
– Vi har inte sett någon enskild orsak men om man väl får brist blir det lätt en ond spiral. Belastningen och osäkerheten ökar bland kvarvarande medarbetare, säger Stefan Franzén, chef för Hjärt- och medicincentrum.
I fredags diskuterade fack och arbetsgivare om det kan hjälpa att slå ihop avdelning 18 med en vårdavdelning på infektionskliniken. Då skulle i alla fall patienterna hamna på samma plats. Personalen kan hjälpa varandra, på infektionsavdelningens vårdavdelning saknas nämligen också 10 sjuksköterskor.
– Lösningen är akut och tillfällig under hösten. Det bör ge fler tillgängliga platser och bättre samlad kompetens runt patienterna. Det bör också förbättra arbetsmiljön, hoppas Stefan Franzén.
Förhandlingar om åtgärden ska inledas inom kort.