Hittills har han bara cyklat för husbehovs skull, till jobbet och puben. Den 9 juli börjar en 336 mil lång cykeltur, Paris tur och retur. Han räknar med att resan, enkel väg, tar tio dagar och att han behöver cykla 15–20 mil om dagen.
Idén att ta sig till Paris fick han i höstas, idén att samtidigt göra något vettigt av det fick han för en månad sedan.
Våghalsigt
– Vi ADHD:are gillar snabba ryck och är ofta våghalsiga. Jag kan ha tagit mig vatten över huvudet, men just nu är omgivningen mer bekymrad än jag själv. Hur kan man veta att något är omöjligt innan man försökt?
44-åriga Tony fick sin diagnos för bara ett år sedan. Tidigare i sitt liv har han självmedicinerat med både alkohol och narkotika och många gånger varit nära att halka ordentligt snett. Nu har han rätat upp sig, jobbar som snickare och är nöjd med livet.
– Jag var lite rädd när jag fick diagnosen och trodde att jag skulle bli störd av medicineringen. I stället öppnade sig en ny värld. Plötsligt kunde jag sitta och titta på en hel film utan att avbryta och göra andra saker. Ett lugn infann sig och det var så oerhört skönt. Synd att jag fick den 9 500 dagar för sent bara.
Lottar ut saker
Just för att Tony har ADHD ser han Damptrampet som en personlig utmaning och har avböjt vänner som velat följa med.
– Efteråt vill jag känna "wow, det var jag som gjorde det och jag gjorde det helt ensam".
Via Facebookevenemanget"Damptrampet till Paris" jagar Tony nu sponsorer som lottar ut exempelvis pizzor och sallader. Hela tiden med sikte på att dra in pengar till sin insamling hos Hjärnfonden.
– Det går jättebra. För den enskilda näringsidkaren handlar det ju om att skänka bort den summan råvarorna kostar och min insamling tickar på fint. Målet är 100 000 kronor, men kanske blir det mer. Inte en enda krona ska gå till mig själv.
Hyr Tony en dag!
Framöver kan man få buda på exempelvis en timmes slagskottsträning med en känd hockeyspelare och på att ha "damptramparen" i sitt hem för en dag.
– Jag kan montera kök, kakla, lägga ett golv, bygga en vägg eller vad som helst, säger han på sin sjungande värmländska och slår ur med armarna.
Tonys förhoppning är att han under resans gång ska få utmaningar från sina Facebookföljare, typ "leta upp den och den personen i Bremen så pyntar jag 500 till insamlingen".
Du hymlar inte med din diagnos . . .
– Nej, jag har varit öppen kring den hela tiden och polare har ju alltid sagt "sluta dampa med benet nu, Tony!" ADHD:n har gett mig mycket positivt också. Jag har väldigt lätt för att skapa kontakt med andra människor, se möjligheterna, fixa och trixa så att saker går vägen.
Hur tränar du?
– Jag har aldrig cyklat långt, däremot sprungit en del marathon tidigare i livet. Nyligen cyklade jag runt Roxen, men ska utöka turerna successivt.
Vad ska du göra i Paris?
– Njuta av att vara framme. I övrigt vet jag inte, jag har aldrig varit där.
Då tycker jag att du ska gå på MoulinRouge!
– Okej, då gör jag det!
Corren skrev nyligen om BUP och de problem det innebär med allt längre väntetider för att få en diagnos.
Vad är din förhoppning med insamlingen?
– Kanske kan kronorna som jag, med hjälp av er där ute, skrapar ihop bidra till att väntetiden förkortas med en dag för en enda person. En enda dag kan betyda oerhört mycket för den som har ADHD. Kanske just den dagen avgör framtiden.