Det går inte många sekunder förrän någon kommer fram och vill byta några ord med Tony Garabet när vi slår oss ner för intervjun på ett kafé i centrala Södertälje. Och så fortsätter det. Han känner allt och alla.
Ändå är han ingen "inföding". Även om han som barn flyttade runt en hel del i Sverige sedan hans armenisk/syrianska föräldrar lämnade det krigsdrabbade Libanon på 80-talet är det Linköping Tony betraktar som sin hemstad.
– Vi bodde i Jakobsdal och jag hade en fantastisk uppväxt där. Gick högstadiet på Munken och Kungsberget, läste barn- och fritidsprogrammet på Ljunkan. Redan då visste jag att jag ville jobba med barn och ungdomar, säger Tony, som dagen till ära har både t-shirt och jacka med LHC:s klubbmärke på.
– Det är fortfarande LHC som gäller. Självklart. Jag brukar få en hel del gliringar om det från eleverna i skolan där jag jobbar ...
Efter en kortare period med jobb på 6-års och fritids på Ånestadskolan flyttade Tony 2002 till Södertälje där en av hans bröder redan bodde.
– Jag ville testa nåt nytt, ha en ny utmaning i livet. Så jag pluggade till elevassistens och personlig assistent med sikte på att komma in som kamratstödjare på högstadiet, förklarar Tony beslutet att lämna Linköping.
Det märks tydligt att Tony Garabet brinner för det han gör. Som ungdomscoach på Wasaskolan (620 elever i sexårs till högstadiet) har han med ett engagemang utöver det vanliga gjort vad han kan för att förbättra läget i en stad som haft och har stora problem med segregation och kriminalitet.
– Mitt jobb är att vara en brygga mellan lärare och elev. Jag har gjort det till min uppgift att fånga upp de elever som är i riskzonen genom att förebygga och finnas där för dem. Hjälpa dem med skolan. Slussa ut dem i föreningslivet. Ge dem nycklar till livet, säger Tony och fortsätter:
– 2008 grundade jag föreningen Fotbollsgemenskapen med mötesplatser med rullande aktiviteter och olika bollspel fem dagar i veckan i de fem värst drabbade områdena i Södertälje. Det integrerar och hjälper ungdomarna att bli vänner. För det är mycket grupperingar man ska bryta.
En rad utmärkelser och priser vittnar om att Tonys arbete uppskattas.
2010 fick han Fem i tolv-priset för sitt arbete mot rasism och utanförskap.
– Det var hedrande och ett erkännande på att det man gör gynnar samhället. Mitt motto är att jag vill hjälpa till så att alla ungdomar blir en tillgång för samhället, inte en kostnad.
Året efter blev han nominerade som årets hjälte av medborgarna i Södertälje Och när Södertäljegalan 2015 instiftade ett nytt pris, Årets ledare, var Tony Garabet den allra första pristagaren.
– Det gjorde mig tårögd för jag har verkligen vigt mitt liv för de här barnen och ungdomarna.
Vad är det som driver dig?
– Jag är tacksam för vad Sverige gav oss när vi kom hit – tryggheten och friden vi fick när vi kom från ett krigsdrabbat land. Det är en av anledningarna till att jag gör det jag gör. Jag vill ge tillbaka till samhället. Och jag har fått mycket tacksamhet tillbaka. Det är flera som vittnat om att de skulle ha varit döda nu om jag inte ställt upp för dem.
Hur är situationen i Södertälje nu?
– Det är en sorglig utveckling som vi ser i hela Sverige i dag. Våldet har påverkat Södertälje som stad. Därför är det extra viktigt att vi kraftsamlar och vänder den här negativa trenden.
Hur då?
– Genom att samverka och förebygga – kommun, polis, föreningsliv. Föräldrar har ett stort ansvar också. Det är viktigt att inkludera allmänheten, öka kunskapen och sprida information.
Och nu har Tony Garabet också gett sig in i politiken. Från en blygsam plats som 21:a på Kristdemokraternas lista i kommunvalet tog hans sig ändå in i fullmäktige tack vare att han fick näst flest personröster i partiet och sjätte flest röster av samtliga politiker i kommunen.
Varför politik?
– Jag kände att jag ville använda den erfarenhet och kunskap jag besitter gällande barn och ungdomar inom politiken. Jag vill vara med och påverka. Jag vill fortfarande göra gott och vet vad som behövs.
Och varför Kristdemokraterna?
– KD värnar om kärnfamiljen. Det var ett enkelt och rätt val.
Till sist: Om du får chansen att hälsa till någon i Linköping, vem väljer du då?
– Min pappa. Han var med om en olycka nyligen, blev påkörd när han cyklade. Nu är han på bättringsvägen men det var fyra oroliga nätter utan sömn där ett tag.