Det är lördagen den 27 januari. En som kallar sig Bertil och tre killar, alla i nedre tonåren, har mötts upp för att misshandla, råna och förnedra en man de chattat med på sociala medier. Allt ska filmas och läggas upp i en krypterad chattgrupp på Telegram och spridas på Tiktok.
Erik Glaad och My Vingren är granskande reportrar på tidningen Expo och har under flera månader wallraffat som tonåringar och blivit rekryterade till chattgruppen. I veckan publicerade de en granskning i tre delar.
På Tiktok annonserar gruppen efter nya medlemmar genom att berätta om uppdraget: att jaga pedofiler. Pedofiljakten som koncept är inspirerat av den ryske nazisten Tesak som blev känd för sina förnedringsvideor under tidigt 2010-tal – men det är en fasad. Väl inne i chattgruppen framgår helt andra motiv.
– I själva verket handlar inte det här om att jaga pedofiler. Man använder pedofilbegreppet för att rättfärdiga våld mot muslimer, judar, svarta och hbtqi-personer, säger Erik Glaad till Corren.
I gruppen delas videor på stympningar och andra makabra våldsdåd på icke-vita personer. Dessutom lägger medlemmarna upp bilder där de poserar med knivar och nazistsymboler. Expos reportrar kallar gruppen "Tesaks medborgargarde", men egentligen heter den något annat. De har döpt om den för att inte marknadsföra gruppen.
Medborgargardets ledare, "Bertil", är en pojke i nedre tonåringen från Linköping.
I november kunde Corren avslöja att gruppen Pedo Hunting Sweden, PHS, en laglös rörelse med målet att konfrontera sexförbrytare, vuxit fram i Linköping i rasande fart. Medlemmarna har bland annat krossat rutor och sprejat på misstänkta förövares fasader.
Enligt källor till Corren har det skett ytterligare attacker i kommunen från medlemmar i PHS Linköping den senaste tiden och på sociala medier har PHS på riksnivå nyligen efterlyst personer som ska locka till sig pedofiler, så kallade "fiskare".
Enligt Expo nekades Bertil medlemskap i PHS eftersom han var för ung. På nyårsafton 2023 startade han därför sitt eget chattforum och snart fick gruppen ett 30-tal medlemmar, med spridning över hela landet. De flesta bor, likt Bertil, i Östergötland och den stora majoriteten är under 15 år.
Den 21 januari planerar Bertil tillsammans med tre andra killar i nedre tonåren sin första attack i Linköping. De har utgett sig för att vara en tjej och har stämt träff med en medelålders man. Mannen ställer in mötet, men snart hittar de en ny genom samma taktik. Det bestäms att de ska träffas vid en skola på lördagen.
Bertil skriver i chatten att han ska ha med sig telefon, hörlurar, metallrör och kniv. En person som kallar sig Smurf ska ha med sig maskering och kniv. Båda postar bilder på sina vapen i chatten.
Erik Glaad och My Vingren tar beslutet att kontakta polisen.
– Som granskande reporter känns det jättekonstigt att lägga sig i skeendet, men vi hade helt enkelt inget val. Vi såg en stor risk att någon skulle råka illa ut, säger Erik Glaad.
Tidningen förmedlar signalement på killarna och information om att de ska bära vapen till polisens regionledningscentral. De skickar också sin egen fotograf till platsen. Fotografen bevittnar hur polisen interagerar med killarna men mötet dokumenteras inte av polisen.
"Inte hittat något av intresse", skriver polisen i händelserapporten för kvällen, enligt Expo.
I chatten skriver Bertil:
"Polisen läggade oss igår och sa till oss att lämna området så vi fick inte tag på pedot, tur för han"
En vecka senare, i februari, planeras ytterligare en attack av andra medlemmar i gruppen, den här gången i Stockholm. Återigen larmar Expo polisen, som den här gången visiterar killarna. Polisen hittar, enligt Expo, ett större tillhygge och de får följa med till polisstationen.
En utredning enligt 31 § LUL, Lagen om unga lagöverträdare, startas. Två personer under femton misstänks för förberedelse till människorov.
I tredje delen av Expos granskning riktas kritik mot polisen i Östergötland för att ha låtit ungdomarna gå, trots att reportrarna tipsat polisen mer än en halvtimme tidigare.
När Corren pratar med Tim Johansson, chef på regionledningscentralen, framgår det att polisens och Expo-journalisternas bild av händelseförloppet går isär.
Enligt Tim Johansson fick polisen först uppgifter om chatten och att ett brott eventuellt skulle begås, men inte av vem eller vem det riktades mot. Därför gjorde polispatruller kontroller av de som befann sig på platsen, däribland Bertil och de tre andra ungdomarna. De fick visa sina legitimationer och blev sen släppta.
– Sen får vi namn och att de kan vara beväpnade med tillhyggen. Då gör vi ett omtag och börjar leta med flera patruller, jobbar brottsförebyggande i området och kollar i kameror efter några som överensstämmer med signalementet. Men då träffar vi inte på dem igen.
Så du menar att poliserna fick den informationen efter att de hade träffat killarna?
– Ja, utifrån ärendeflödet så kan jag utläsa att det kommit information i olika steg och när vi gör kontroller första gången så har vi inte fått ut all information till patrullerna.
Varför nådde inte journalisternas information poliserna på plats redan innan?
– Det är det som är oklart, om den ens kom i första skedet när man ringer in ärendet till regionledningscentralen. Det är inte helt tydligt i ärendeflödet.
I polisens händelserapport från kvällen står det emellertid att tipset om vad killarna hade på sig kom in 19.30, drygt 30 minuter innan Expos fotograf tar kort på polisens möte med killarna.
Kan du se att ni borde gjort annorlunda såhär i efterhand?
– Med den informationen vi hade där och då, så nej. Hade vi haft hela informationen från början så kanske ärendet kunde ha löpt ut på ett annat sätt. I det här läget blev det ett tidsglapp och då försökte vi åka tillbaka och hitta ungdomarna på plats.
Polisen lämnade inte in någon orosanmälan till socialtjänsten efter att ha träffat Bertil och de andra, något som Erik Glaad och My Vingren kritiserar i sin granskning. Enligt Tim Johansson fanns det ingen anledning eftersom det inte fanns några misstankar om brott.
– Vi skriver inte orosanmälningar bara för att man är på stan, vi måste ha något konkret. Så där och då, utifrån de förutsättningarna, gjorde vi inte det. Men ärendet försvinner inte bara för att det inte blev en åtgärd då. Vi samlar in informationen om de här ungdomarna och sen hanteras och bereds den.