– Jag har inte varit så rädd sedan jag jobbade som väktare och råkade komma till ett ställe samtidigt som det var ett pågående inbrott, berättar han.
För de som har hund är Tomas mera känd som Hundtomas, efter åratal av hundkurser. Tinnerö känner han som sin egen ficka. Hit åker han för att promenera med Kaxa, hans åttaåriga schäfertik, eller leta svamp. Hit tar han också ofta deltagare i kantarellsökskurser som han håller.
Att det finns vildsvin i området är ingen nyhet för honom. Spåren efter dem ser han hela tiden. Men mera sällan har han stött på ett, öga mot öga. Förrän häromdagen när han var ute och letade murklor i närheten av Edhaga.
Efter någon halvtimme i skogen – när han och Kaxa var på väg över ett fält – såg han hur hunden stelnade till och hade all koncentration riktad mot skogsdungen en bit bort.
Utan någon förvarning rusade två vildsvin emot honom. I full fart fick han med sig hunden och tog skydd på en kulle.
– Undrar faktiskt hur jag kom upp. Det var rätt brant, säger han och skrattar lite åt händelsen.
Det gjorde han inte då.
– Nej, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, erkänner han.
Som van skogsflanör vet han att vildsvin i regel aldrig ger sig på människor och han är säker på att det var närvaron av hunden som orsakade situationen.
– Jag såg inga kultingar, men de kan ha varit i närheten, säger han
Men i Tinnerö behöver ingen vara rädd för vildsvin. Det lugnande beskedet ger kommunekologen Anders Jörneskog. Förutom att de är betydligt färre än tidigare så är det otroligt skygga djur som undviker människor. De är aktiva på natten och sover på dagen, då gömda under buskar eller i sänkor.
Det är också flera år sedan som besökare hörde av sig till kommunen med iakttagelser om vildsvin, berättar han.
Hur kommer det sig att de är färre?
– Jägarna har blivit bättre på att jaga dem helt enkelt.
Enligt Jörneskog har det i Sverige aldrig hänt att en människa attackerats av ett vildsvin som inte varit trafikskadat eller hårt trängt.
– Jag har själv varit i Tinnerö tusentals timmar och har bara sett gris vid ett tillfälle, säger han.
För Tomas själv är händelsen – om än otäck – inte något skäl för att avstå besök i eklandskapet.
– Men det är klart att jag kommer att vara mera uppmärksam framöver, säger han.