Rolf Armerö och Kenneth Rooswall (ordförande i Trygga Ljungsbro) är ledsna över att föreningen inte kan överleva, men det måste vara flera som jobbar aktivt om en förening som den här ska överleva, tycker de.
Efter det brutala dubbelmordet i Ljungsbro i november 2013, när en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna mördades, så reste sig hela Ljungsbro. Tusentals deltog i en demonstration mot våldet och det var efter den händelsen som föreningen Trygga Ljungsbro och trygghetsvandringar drog i gång.
De första åren samlade föreningen nästan 1 000 medlemmar. De ordnades olika typer av aktiviteter för att skapa gemenskap och för att lära känna ungdomarna i Ljungsbro. Föreningen kunde så småningom hyra en lokal och dit var de ungdomar välkomna som blivit för gamla för ungdomsgården på skolan. Här kunde de spela tv-spel eller andra spel och bara hänga med varandra och närvarande vuxna. Här fick också systerföreningen Trygghetsvandrarna en samlingspunkt.
Under årens lopp har Trygga Ljungsbro stått bakom många arrangemang, allt från utflykter, grillkvällar till julmarknader. Men med åren har intresset för föreningen dalat och i dag är medlemsantalet väldigt lågt, enligt Kenneth Rooswall.
Fram till sista januari nästa år, huserar Trygga Ljungsbro i en källarlokal som de hyr till lite reducerad hyra från Stångåstaden. Just nu är det inte klart vem som ska ta över lokalerna som inte räknas som bostad och därför inte kan hyras som lägenhet.
Med tanke på att medlemsavgiften är låg betyder färre medlemmar att kassan i princip är tom. Det finns inga pengar för att arrangera något. Från kommunen får föreningen föreningsbidrag, men det är lika mycket som Stångåstaden tar för hyran så där blir inga pengar kvar.
Föreningen har i flera år funderat på att lägga ner verksamheten. Men några eldsjälar har ändå hållit i gång föreningen. De har jobbat för att få med fler genom att dela ut lappar vid affären, ringa runt, bjuda på korv och skriva på Ljungsbro Nytt och på sin egen Facebooksida. Utan något större gehör.
Få om ens några, utöver styrelsen, har kommit på medlemsmöten och i längden håller det inte att hålla liv i en förening om intresset är så klent, konstaterar Kenneth och Rolf. Detta trots att läget i Ljungsbro är rätt oroligt, med bus, klotter och drogförsäljning. Men de flesta ungdomar som Kenneth och Rolf träffar är både trevliga och skötsamma, påpekar de.
– Jag tror säkert att folk är tacksamma för det vi gjort och gör. Vi får många tummen upp och uppmuntrande ord. Men det räcker liksom inte. Vi måste bli fler om det ska vara hållbart, säger Kenneth.
I slutet av augusti hålls ett extra årsmöte och då tas beslutet att lägga ned föreningen. Det är också helt enligt stadgarna som säger att en enig styrelse kan göra så.
Varken Kenneth Roswall eller Rolf Armerö kan tänka sig en fortsättning. Det tycker det är tråkigt, men är inte bittra. I stället minns de tillbaka på alla de roliga saker som åstadkommits och den fina kontakt de fått med många ungdomar.
Det räcker inte riktigt med tumme upp och uppmuntrande tillrop. Det är visserligen skönt att höra, men på det drivs ingen förening konstaterar Rolf Armerö och Kenneth Rooswall.
Föreningen fick Tryggvepriset 2014, ett pris som kommunen delar ut för att uppmärksamma medborgare som jobbar för att skapa trygghet i ett område. Efter prisutdelningen dalade även kommunens intresse, tycker de. Det är väl möjligen det som kan känns aningen bittert.
Fram till sista januari har föreningen kvar sin lokal och fram till dess har också nattvandrarna någonstans att hålla till. Var de ska vara efter 1 februari är än så länge oklart.
Nattvandrarna i Ljungsbro för också en alltmer tynande tillvaro. De gånger som nattvandrarna har varit i gång har få varit intresserade av att delta. Men än finns inga planer på att lägga ned den verksamheten.
Nattvandrarna förresten, det är högst osäkert hur länge de orkar hålla i gång sina nattvandringar. Som det är i dag är intresset lågt.
– Vi är väl tre, fyra personer som är ute och nattvandrar när det är påkallat. Får se hur länge vi orkar med det, säger Rolf Armerö.