Det anser stadsarkitekt Johanna Wiklander och stadsantikvarie Gunnar Elfström. Som kommunala tjänstemän rekommenderar de ett avslag på den tillbyggnad med arbetsrum och samlingssal på 300 kvadratmeter, som Linköpings kyrkliga samfällighet vill bygga.
Sidobyggnadens fasad mot Ågatan är tänkt att täcka kyrkans halva långsida inklusive nuvarande portalen och får en speglande men ogenomskinlig yta mot norr. Gavlarna mot väster och öster blir vitputsade med få ljusinsläpp. Närmast kyrkväggen föreslås en glasad entrégång.
Politikerna i bygg- och miljönämnden tar ställning till bygglovet den 24 april.
– Den diakonala verksamhet som kyrkan vill skapa är fantastiskt behjärtansvärd, men tillbyggnaden blir ett olyckligt intrång i det offentliga rummet, säger Johanna Wiklander.
Fortsatta turer
Turerna kring tillbyggnaden av S:t Larskyrkan går vidare i en del av innerstaden där en stadsplan från 1906 fortfarande gäller. Förra gången krävde bygg- och miljönämnden att en ny detaljplan behövdes, något länsstyrelsen inte höll med om och skickade tillbaka ärendet till kommunen. Tidigare har länsstyrelsen även sagt ja till tillbyggnaden utifrån kulturmiljölagens paragrafer.
Unik stadsmiljö
När nu kommunen ska bedöma bygglovet med hjälp av plan- och bygglagen är Johanna Wiklander och Gunnar Elfström klara i sin uppfattning – tillbyggnaden kan inte tillåtas.
– Kyrkan har ett läge i stadsmiljön som är unikt i landet. Det är en vacker och ovanlig komposition som skulle förlora sin balans med en sidobyggnad och hota det kulturhistoriska riksintresset, säger Johanna Wiklander.
Kommunen har tidigare sagt ja till en utbyggnad vid koret i öster, men en tillbyggnad på halva norra långsidan är på väg att få avslag. Vad är skillnaden?
– Den här tillbyggnaden är mer omfattande och påverkar kyrkobyggnadens yttre på ett helt annat sätt. S:t Larskyrkans långhus är ett klassicistiskt byggnadsverk från 1802 med släta ytor, höga fönster och stora portaler som skulle döljas och förvanskas av en tillbyggnad på ett sätt som strider mot plan- och bygglagens varsamhetsprincip, säger Gunnar Elfström.
Kommunen har gett sin egen verksamhet med turistbyrån bygglov i parken. Hur rimmar det med ett nej till kyrkan som vill bygga på sin egen fastighet intill kyrkan?
– Det är ett tillfälligt bygglov som vi snart måste ta upp på nytt. Kanske kan man undersöka om kyrkan kunde få bygga i den nedre delen av parken i stället, även om det då är på kommunens mark, funderar Johanna Wiklander.
Första promenadparken
På den gamla stadsplanen ligger kyrkan som en solitär mitt i ett grönfärgat område som kallas "öfriga öppna platser". Samma markering gäller runt slottet, Domkyrkoparken och Järnvägsparken. Det här jämställer bygglovskontoret med dagens begrepp för park och "allmän platsmark". Enligt Gunnar Elfström var S:t Larsparken Linköpingsbornas första promenadpark, som kom till under 1750-talet då kyrkogården upphörde som begravningsplats.
Ökad betydelse
Två stora almar på S:t Larskyrkans norra sida ska fällas om tillbyggnaden blir av, något Johanna Wiklander är kritisk till.
– S:t Larsparken är en viktig grön plats. I den här trädfattiga delen av staden behövs de och dessa trädkronors ekosystemtjänster är inte oväsentliga. Området mellan Ågatan och Storgatan kommer framöver också att öka i betydelse när staden utvecklas i riktning mot nya resecentrum, säger hon.
Kyrkan avvaktar
Linköpings kyrkliga samfällighet har hela tiden hävdat att man har byggrätt på den mark som hör till kyrkans fastighet och att den gamla stadsplanen inte motsäger detta.
– Vi har tagit del av tjänstemännens rekommendation, men ännu inte hunnit ta ställning till hur vi ska agera vid ett nej, säger Gunnar Forsberg, fastighetschef inom Linköpings kyrkliga samfällighet.