Han forskar vid Försvarshögskolan, och uttalar sig ofta i medier i samband med terrorhandlingar i världen. På fredagen var han här i samband med en konferens kring krishantering som Linköpings kommun anordnade. Krishantering handlar inte bara om terrorism utan också om samhällets uthållighet vid alla extrema händelser: Exempelvis strömavbrott eller brist på vatten och bränsle. Vid konferensen fanns deltagare från bland annat banker, försäkringsbolag och militärindustrin. Vad kan kommunerna göra för att skydda sig?
– Man kan samordna rollerna mellan olika myndigheter och ha bra kommunikationskanaler. Och något som behövs i samband med stora olyckor och katastrofer är blod. Man kan rekrytera blodgivare lokalt, säger Hans Brun.
Vilket terrorhot finns i Linköping?
– Det är viktigt att se problemen lokalt, och inte utifrån ett Stockholmsperspektiv. Risken finns även i Linköping. Men militärindustrin eller anläggningarna här är inte primära mål för terrorister. Här finns snarare en historia av politisk extremism, och av vänsterextrema rörelser, svarar Hans Brun.
För att känna igen en radikalisering, en terrorist, använder Hans Brun ofta underlag som är offentlig handling. Då kan han diskutera sin forskning öppet.
– Domar, åtal och förundersökningar. Här finns ofta information om att personen har radikaliserats. Det är inte ovanligt att personen har begått brott tidigare.
Vad är en terrorist?
– Man har en politisk övertygelse och man tror att enda sättet att nå dit är att använda våld.
Han kategoriserar riskgrupperna: Vänster- och högerextremister, jihadister samt ensamvargar.
– När det gäller våld mot allmänheten är vänsterfalangen det minsta problemet. Den gruppen attackerar främst politiska motståndare, eller poliser under exempelvis demonstrationer. De producerar heller inga ensamvargar. Högerextrema och jihadister har däremot likheter i att producera ensamvargar samt att man kan genomföra en större attack. Breiviks terrordåd i Norge är ett exempel på högerextrema ensamvargar, säger Brun.
Ensamma aktörer är den svåraste sorten. Han tar exemplet med Breivik som köpte sin teknik på laglig väg och begick terrordåd i Norge. – Allmänheten måste veta vart man ska vända sig om man har en bror eller en släkting som börjar bete sig underligt. Har man tur så kan anhöriga slå larm.
Han anser att skolpersonal bör känna till hur olika symboler ser ut. Det kan börja med ett klistermärke eller klotter.
– Man ska känna igen nynazistiska symboler och jihad-flaggor. Börjar man se klistermärken eller nazistiska budskap så är det ett tydligt tecken på att det finns någon i närheten som sätter upp dem, säger Hans Brun.
Är det risk att ensamvargar isolerar sig i en informationsbubbla och börjar hitta konspirationer?
– Ja, i synnerhet med floran av alternativa fakta och subkulturer, olika hatsajter med rykten och konspirationsteorier. Det fria informationsflödet på nätet är bra. Men det kan också missbrukas.
Vad har traditionella medier för roll här?
– Den är mycket viktig. Ska man bevara det öppna samhället behövs kvalitetsmedier och journalister som kan bedriva sitt arbete. Men de stora medierna har färre reportrar, allt sämre täckning utanför Stockholm. TV4 har lagt ned lokalredaktionerna. Det behövs lokal massmedia som följer upp vad politikerna gör och inte gör.
Vad kan staten göra för medierna?
– Underlätta arbetsvillkoren för journalisterna. Det skulle kunna vara ekonomiska incitament från staten, men det är inte alls mitt område.
Hans Brun anser att kunskap är det bästa vapnet mot terrorism.
– Det behövs en öppen och saklig debatt. Och att man i lugn och ro bestämmer sig för politiska åtgärder som är förankrade på kunskap, säger han.