Hantverksyrken har länge haft sina yrkesbevis, med gesäll- och mästarbrev. Det är anor från 1356 då skräddarna i Stockholm fick ensamrätt på att tillverka kläder, om man tillhörde ett skrå. Nu, år 2018, har tatuerarna också fått möjlighet att ta gesällbrev precis som frisörer, målare och många andra. Tatuerare har blivit ett erkänt yrke och Peter "Nypa" Nyberg har nu gesällbrevet sittande på väggen.
– Jag har inte behövt göra något prov. Den som haft studio i tio år har passerat gränsen och anses vara tillräckligt kunnig för att erhålla ett gesällbrev, säger Peter Nyberg.
Samma dag han fick sitt gesällbrev sökte han till en mästarutbildning. Det är en kurs som ges av Sveriges hantverksråd och är allmänt inriktad på företagsfrågor där deltagarna kommer från blandade branscher.
– På arbetsförmedlingen så skrattade de först när jag ville starta eget, konstaterar Peter efter 25 år i studion.
Synliga tatueringar var inte vanliga i början på 1990-talet och "Nypas" kunder var mest unga män från arbetarklassen. Klassiska sjömansmotiv var det som efterfrågades. Nu är det jämnt fördelat mellan könen och även de i 60-årsåldern vill prova nålarna.
– Allt har utvecklats massor genom åren. Från början valde kunderna ur en katalog med kanske 500 bilder, men i dag kommer många med egna förslag från sitt liv. Man måste kunna mer nu, säger Peter.
Den nyblivna gesällbrevsinnehavaren håller hårt på att tatueringar ska vara positiva och inte uttrycka hat.
– Jag har mina egna regler också. Det är inte bara kunden som ska leva med tatueringen, jag är också en del av den och har mitt ansvar som jag ska leva med, tycker "Nypa".
Vilken typ av uppdrag tackar du nej till?
– Jag gör inga drogrelaterade bilder eller sånt, som jag av erfarenhet vet, att kunder ofta ångrar.