Men så blev aldrig fallet. När vi, vid lunchtid på måndagen, når den tidigare Liu-studenten från Jönköping befinner han sig precis på gränsen mellan Rumänien och Ungern. Tillsammans med sin reskamrat Kenneth Enberg från Lidköping förbereder han sig för passkontrollen. Alla nödvändiga papper måste fram.
– Med tanke på allt som händer just nu är det inte helt klart vad som gäller i alla lägen. Därför måste vi ha alla dokument till hands, säger Tamuz Hidir.
Vägen till passkontrollen har dock varit allt annat än spikrak. I fredags, innan helgen, befann de sig i Ukraina – ungefär nio mil från den rumänska gränsen. Här var köerna långa, och inte minst långsamma. Därför valde duon att, med kort varsel, byta kurs och korsa gränsen till Moldavien istället. 35-åriga Tamuz Hidir, med medborgarskap i såväl Ukraina som Sverige, var beredd på att få ett "nej".
– Jag visste faktiskt inte om jag skulle bli utsläppt, alla män mellan 18 och 60 år förbjöds ju att lämna landet. Jag var beredd på att stanna, återvända och ansluta till striderna – men det svenska medborgarskapet gjorde att jag fick passera.
– Någonstans fick jag också dåligt samvete. Jag har flera vänner som har stannat kvar, tagit upp vapen och försvarar nu sina hem – vilket också är mitt hem. Å andra sidan kan jag göra mer nytta utanför Kiev och Ukraina.
Med ett stort kontaktnät försöker han nu att hjälpa människor på flykt.
– De som inte har några släktingar eller vänner i andra länder, var ska de ta vägen? Jag ringer alla jag känner och försöker förmedla boende i grannländerna. Det är många som vill hjälpa till.
Hur tycker du att man, i Sverige, ska visa sitt stöd?
– Det går att göra på flera sätt. Man kan bidra med förnödenheter eller andra saker – typ stötta KFUM:s verksamhet. Sedan är det viktigt att stötta moraliskt – att uttala sig för Ukraina och mot Ryssland. Man kan hissa flaggor eller skriva på sociala medier.
Initialt var planen att, från Rumänien, ta flyget hem till Sverige. Nu har duon bestämt sig för att ta bilen hela vägen. Om en vecka hoppas de vara hemma.
– Kenneth har sin bil med sig och vill inte lämna den här nere. Jag känner inte heller för att flyga i det här läget. Vi lär få ta några omvägar, det är mängder av människor i rörelse, men det är ingen fara med oss. Vi är lyckligt lottade att vi lyckades lämna Kiev.