"Att skaffa och lära sig om undulater var som att öppna Pandoras ask. De är verkliga personligheter", säger Michelle Nanneson som på ett år gått från 2 till 41 undulater.
Mitt jobbliv
Som systemingenjör har hon arbetat på Teligent, Sectra och Pandion omsorg, men trivdes aldrig riktigt.
– Att sitta och rota i koder gav en bra lön, men var tråkigt. Jag ville ha med människor att göra, säger Michelle Nanneson.
Men hon tror att det också hade med hennes adhd-diagnos att göra.
– Det började med djupa depressioner när jag var i 30-årsåldern. Mitt arbetsliv var stökigt. Jag är en sådan som går all in och kör järnet. Men efter ett halvår tröttnar jag. Det var som att jag inte höll måttet för det traditionella arbetslivet.
Michelle fick sin diagnos sent i livet, när hon var 36. Då tänkte hon om. Hon har alltid tyckt om att göra många olika saker, gärna kreativa, och sökte sig till flera olika korta utbildningar. Som till en konstlinje på folkuniversitetet.
– Jag har alltid gillat att måla, det har fungerat som min medicin där jag försvinner in i en fokuserad bubbla, och utvecklade den sidan så att jag kunde gå vidare med att hålla kurser. Men också sälja konstnärsmaterial i min webbutik.
Nu har hon ständigt kurser pågående och ordnar utställningar, vid Östergötland Spirar och Östgötadagarna, av kursdeltagarnas alster hemma i den egna trädgården i Bankekind.
– Jag själv målar främst i olja, men jag lär ut även akrylmålning.
Så litet är ett undulatägg i förhållande till ett vanligt hönsägg.
Personlig utveckling är också något som intresserar Michelle och numera kan hon, bland allt annat, titulera sig stress- och avspänningspedagog och NPF-coach.
På visitkortet skulle hon även kunna skriva nagelteknolog.
– Förutom "vanliga" naglar har jag hittat på en specialgrej. Jag dekorerar naglar med olika motiv som kunden kan specialbeställa. Ett djur, en särskild blomma eller vad som helst, säger hon och visar en karta med små, små miniatyrer.
Sina kunskaper som systemingenjör och att hantera datasystem har hon nytta av i webbutiken.
Sammantaget har Michelle äntligen hittat ett jobbliv som passar henne. Och att bli uttråkad finns det inte längre någon risk för.
Michelle Nanneson målar lösnaglar efter kundens eget önskemål.
Men hur var det nu med undulaterna?
– Ja, det skulle vi kunna kalla en jobbverksamhet som än så länge inte ger någon lön, haha. Det började som en hobby. Jag köpte två undulater förra våren. Nu är de 41 stycken och tanken är att börja sälja.
Som sagt, Michelle går gärna all in. Ett av husets rum har inretts till en voljär, en stor fågelbur.
Vi möts av ett glatt tjatter när vi kliver in bland de aktiva fåglarna i allsköns färgställningar. Det flygs, vandras på pinne, klättras, badas, kelas, småkivas, mumsas på fågelfrön och leks med allehanda leksaker. Alla är ringmärkta, har ett uppfödarnummer och egna namn.
– Det var som att öppna Pandoras ask när jag blev intresserad. Genetiken, färgställningarna, deras skilda personligheter, allt!
Michelle Nanneson föder upp undulater, skulpterar naglar och driver en webbutik med konstnärsmaterial.
Michelle har både australienska och engelska undulater. Vanligast färgställningar är blå och vit, grå och vit samt grön och gul. Olika mutationer kan skapa annorlunda kombinationer av grundfärgerna.
– Man ser lätt när de är i häckningskondition, alltså parnings- och ruvvilliga. Honornas vaxhud över näbben blir kraftigt brun, hannarnas kraftigt blå.
Äggen är en tumnagel små och fem stycket brukar vara lagom att ligga på. Michelle har särskilda häckholkar så att de blivande föräldrarna är i fred under ruvningen.
– Jag har olika slags relationer till dem och blir alltid glad här inne. De är nyfikna och gillar när man presenterar nya grejer. Men tjattret kan bli lite enerverande om man stannar för länge.
"Att ha flera ben att stå på i yrkeslivet passar min adhd-personlighet", säger Michelle Nanneson.
Ett vanligt fel undulatägare gör?
– Att man ger dem för mycket frön, hirs, som är både sött och fett. Bästa är att komplettera frökosten med rivna morötter, sallad, nakenhavre, maskrosblad, ärtskott, majs, groddar och ärtor.
Michelle hänger upp långa, blöta grässtrån i buntar och fåglarna blir som tokiga. Under förtjust kuttrande lögar de sig så det står härliga till.
– De både äter av det och liksom tvagar sig i det.
Lika förtjusta blir de när Michelle ställer fram en liten vattenfontän. Vissa tar en snabb dusch, andra står under det strilande vattnet tills de är dyngsura.
– Jag sprider ut highlightsen under dagen, så att det ska hända saker för dem. Jag vill inte ha uttråkade fåglar.
I en stor voljär har fåglarna massor av förströelse, både högt och lågt. Den elektriska fontänen står högt i kurs.
Som tur är har maken blivit lika undulatbiten som Michelle. Nu planerar de att bygga en stor utevoljär så att fåglarna ska få ännu större utrymme att vistas på.
Då krävs visserligen att det stora tältet där konstutställningarna hålls får maka lite på sig.
Men vad gör man inte för älskade husdjur?