Den slutsatsen drar Åsa Pettersson på Tema Barn vid Linköpings universitet i en färsk avhandling, som därmed avlivar myten om att barn framför tv:n blir passiva.
Tv som barnvakt
Jag och många andra stressade och trötta föräldrar parkerade ofta barnen framför tv:n, som därmed förvandlades till en flimrande barnvakt.
Hade jag dåligt samvete i onödan?
– Det beror på vad du är ute efter. Men tycker vi som vuxna att barn-tv ska aktivera och lära ut så gör SVT:s barn-tv skillnad. Men att svara på frågan är ungefär som att svara på vad som är en god eller mindre bra barndom och vad barn ska sysselsätta sig med. Kanske tycker vi vuxna att barn ska vara ute och leka i stället för titta på tv?
Åsa Pettersson har sett mängder av program för unga upp till 18 års ålder från 1980, 1992 och 2007. Alltså före, under och efter att politikerna upplöste det statliga tv-monopolet.
Bra underhållning
I avhandlingens slutarbete ingick 491 program och hennes slutsats är att barn tas på allvar som kunniga och sociala aktörer som har något att bidra med:
– Här finns en bild av att barn ska lära sig hela tiden. Programmens pedagogiska röst talar till barnpubliken för att lära ut och utbilda den.
Ser du någon motsättning mellan pedagogik och underhållning?
– Barn ska också få underhållning. Inte bara hänvisas till ”skollärande” tv.
Vad karaktäriserar de tre undersökningsåren?
– 1980 var monopolet starkt. 1992 var det upplöst och 2007 hade kommersiell tv funnits många år som en del av stora förändringar på tv-marknaden.
Har SVT påverkats av den reklamfinansierade tv:n med nästan bara massproducerade, billiga utländska produktioner?
– Jag har bara tittat på SVT:s program där synen på barnpubliken hos public service inte förändrats på något påtagligt sätt. Vad de reklamfinansierade kanalerna gjorde under den här tiden är en annan och vidare fråga.
Finns det något avgörande år i din avhandling?
– Den stora förändringen kom 2008 när alla barnprogram flyttades in i Barnkanalen. Då slutade SVT med ett programutbud för en blandad, yngre och äldre, publik.
Det säger Åsa Pettersson och konstaterar att i den nya kanalen fanns inte längre plats för äldre ungdomar.
Vilket är ditt favoritbarnprogram i tv?
– Det är ohyggligt subjektivt att säga vad som tilltalar mig som privatperson. Som forskare och tittare gillar jag program som tar oss på allvar och inte förlöjligar oss.
Men om du tvingas välja ett enda?
– Bolibompa har en vilja att tala med sin publik som tas på allvar och där man får en möjlighet att kommunicera med programmen.