Två finns i det nyrestaurerade Frökärret, som åter är fyllt med vatten efter höstens tömning. Då fångades och flyttades också de flesta fiskar från Frökärret. Ett av svarthakedoppingens villkor för att lyckas med sina häckningar är nämligen att slippa konkurrens av fiskar.
En svarthakedopping finns i Rosenkällasjön, som trots restaurering för några år sedan inte fått tillbaka den som häckfågel. Däremot fortsätter Ekängsdalen att locka svarthakedoppingar. Där har kommunekolog Anders Jörneskog kunnat räkna in 21 exemplar på sistone. Dessutom finns tre i Edhagadammen plus ytterligare sju i en av dammarna vid Gärstadverket.
– Än så länge vet vi inte vilka framgångar de får med sina häckningar. Det gör vi först efter midsommar, säger han.
Svarthakedoppingen var för tio år sedan en hotad och sårbar art. De senaste fem åren har den varit rödlistad men bara klassats som "nära hotad". I den nya rödlistan som lanserades för någon vecka sedan bedöms arten som livskraftig. Att det på senare år anlagts många nya våtmarker i landet anses vara förklaringen till varför svarthakedoppingen fått bättre livsförutsättningar och inte längre behöver vara nationellt rödlistad.
Svarthakedopping är en av Linköpings tolv kommunala ansvarsarter. Att den inte längre finns med på rödlistan förändrar inte den satsningen, enligt Anders Jörneskog.
– Vi bedömer den fortfarande som regionalt hotad, säger han.
I Östergötland finns under häckningssäsongen cirka 50–70 svarthakedoppingar. Med det intresse som denna spektakulära dopping visar våtmarkerna i Linköping just nu så verkar uppemot hälften av dem välja ett litet område just här.