– Jag fick göra allt möjligt, byta däck till exempel. Och jag hade en bra handledare som försökte lära mig allt han kunde, han gjorde sitt bästa.
Nevruz Arifi sitter i en soffa i ett uppehållsrum i Anders Ljungstedts gymnasium tillsammans med resten av elevrådet. Flera av dem har precis kommit tillbaka från praktik, eller APL – arbetsplatsförlagt lärande. Nevruz Arifi gjorde sin APL på en bilfirma i Skäggetorp och trivdes bra där. När han var klar fick han ett erbjudande om att komma tillbaka.
– Han var nöjd med mig. Men jag vet inte hur jag ska göra, det måste kännas bra för oss båda.
Nevruz Arifi och hans kamrater i sofforna i uppehållsrummet går det fyraåriga nationella programmet på Gymnasiesärskolan – eller 4NP som de själva kallar det.
– I princip alla som går här, och alla andra i Sverige, tycker inte om namnet "Gymnasiesärskolan". Rektorn skriver att det heter så, men alla här kallar det för 4NP, säger Rasmus Wéstlund som är elevrådets ordförande.
Ordet "sär" har ofta riktats mot eleverna som skällsord och nedlåtande kommentarer. Rektor Helena Djerf tror att namnet kommer att vara borta för gott inom ett par år.
– De kallar oss "jävla särbarn" och så vidare. 4NP är det svårare att hitta på glåpord av, säger Rasmus Wéstlund.
Han säger att det inofficiella namnbytet har inneburit att skällsorden förekommer mindre – en stor utveckling enligt honom och han får medhåll av sina elevrådskollegor.
– Det låter så dumt. Vi är inga sär, vi är vanliga människor, säger Alex Samuelsson.
Eleverna i 4NP har en intellektuell funktionsnedsättning vilket innebär att de behöver längre tid och mer hjälp för att lära sig saker vilket gör det svårt för eleverna att gå ett "vanligt" gymnasieprogram. Det fyraåriga programmet är utformat för att eleverna ska komma ut i arbete efter utbildningen. Det finns fem olika program att välja mellan som riktar in sig på handel, fastighet, fordonsvård, hotell/restuarang och vård. Totalt 22 veckor ska tillbringas ute på arbetsmarknaden. Men att få APL-plats är inte alltid helt lätt.
– Vi skulle behöva betydligt fler företag som kan ta emot. Våra lärare gör ett jättejobb för att få fatt på platser, säger rektor Helena Djerf.
Varför tar inte fler företag emot era elever?– Det kräver en del att ta emot våra elever och om man inte förstår sig på dem blir det svårt. Man måste vara väldigt tydlig, göra en sak i taget och förstå att en del saker kommer att ta tid, och det är det inte alla som har. Men ger man sig till tåls och ger eleverna rätt uppgifter, då är de suveräna.
Hon lyfter också fram andra värden som kommer med att ta emot en elev – utöver ren arbetseffektivitet.
– Många mår bra av att känna att man gör något gott för någon annan, och det gör man verkligen här. Det blir win-win.
Ett av de svåraste områdena att få APL-plats inom är kommunal barn- och äldrevård.
– Vi får inte in några av våra elever i kommunal barnomsorg, bara privat. Men vi konkurrerar ju förstås med andra skolelever inom det här området, säger Helena Djerf.
Linköpings kommuns skolchef med ansvar för gymnasieskolan, Åsa Ridne, tror inte att det finns någon ovilja från förskolorna att ta emot elever från 4NP utan att det snarare beror på en tuff arbetssituation.
– Att ha en elev hos sig innebär ett ansvar och på vissa håll inom förskolan har personalen redan svårt att få verksamheten att fungera överhuvudtaget som det är. Då kan det vara svårt att klara av att ta hand om en elev också.
Vad kan man göra från kommunens sida?– Det jag kan göra, och det jag gör, är att prata med mina kollegor på utbildningsförvaltningen om vad vi kan göra för att se till att eleverna får en bra utbildning. Och i det här fallet när kommunen är en stor aktör och arbetsgivare så finns det alla möjligheter att titta på det, säger Åsa Ridne.
Två av skolveckans fem dagar är ägnade åt vardera programs specialämnen. I dag är en sådan dag och eleverna är utspridda i sina respektive områden. I köket ska en trerätterslunch tillagas – rödbetsgazpacho, kantarellbiffar och chockladmousse. Det gör de varje fredag och till lunchen dukas ett långbord med tända ljus upp.
En bit bort ligger fordonshallen. Under en upphissad Volvo står Filip Engblom och Richard Ekström Hansson och skruvar tillbaka en länkarm.
– Man får mycket mindre läxor och sånt här, det är ganska skönt. Sen är det roligt här på fordon, vi får göra allt möjligt – allt från att tvätta bilar till att mecka, säger Richard Ekström Hansson och känner en extra gång på länkarmen.
I ett klassrum som delvis möblerats till en affär med klädhängare och kassadisk sitter läraren Inger Ottosson Eng i en fåtöljgrupp med två elever. De ska precis sätta igång med en av de dagliga rutinerna: att leta efter personer inom handel som har fått Dagens ros i Corren.
– Det är kul att lyfta fram det positiva och att det är viktigt med bra service och bemötande. Här har folk fått så bra service att de har skrivit in till tidningen, säger Inger Ottosson Eng.
Alexander Andrén skummar igenom sidan.
– Här, Mediamarkt! "Till personalen på Mediamarkt som med strålande tålamod har..."
Han klipper ut rosorna som han hittar med en sax. De ska sättas upp på väggen.
– "Till killen på Telenor som..."
Hittills har ingen av 4NP:s elever fått en ros men Inger Ottosson Eng tror att det bara är en tidsfråga.
– "Till den som hittade min väska på Lindex...", nej inte den, säger Alexander Andrén och skummar vidare.