– Just nu håller vi främst på att flytta upp och rengöra de lager med mörkt vax, säger Nils-Magnus Nilsson, bigårdsföreståndare på Linköpings biodlareförening.
– Genom att rengöra de ramar med mörkt vax förebygger vi sjukdomar som sprids enklare i det.
Utöver det kollar även biodlarna hur mycket honung som har kommit.
– Det var två veckor sedan vi slungade senast, och nog ytterligare ett antal veckor innan det ska göras igen. Men om bina producerar mycket honung behöver vi kanske göra det tidigare.
Vanligtvis slungar föreningen honung tre till fyra gånger per år, men ibland kan det bli upp till fem om det finns flera starka samhällen.
Vid en av kuporna står den nyblivne biodlaren Per Johansson.
– Jag kollar efter yngel och ägg för att se om det finns en drottning. Om jag hittar något sånt, eller om jag ser drottningen, så vet jag att det finns en och att ingen behöver sättas in från en annan kupa, säger han.
Per är "helt grön" i biodlarrollen. Idag ska han köpa en av föreningens avläggare och ta hem till sin egen biodling hemma.
– Jag har haft otur med mina samhällen. Först fångade jag en svärm, men de hade ingen drottning. Sedan igår köpte jag ett samhälle, men det var för många bin i kupan så en del kvävdes över natten. Nu blir det tredje gången gillt!
Under arbetets gång hittar biodlarna en drottning. De hämtar en penna för att markera henne.
– Årets färg är grön. Vi markerar drottningen för att enkelt kunna identifiera henne, säger en av biodlarna.
– Man vill byta ut drottningen ungefär vartannat år. Därför använder vi olika färger för att enkelt komma ihåg hur länge en drottning har funnits i ett samhälle.
Det står 15 bikupor på bigården, med totalt omkring 70 000 bin. En av dessa kupor, ett "samhälle", kan producera upp till 100 kg honung om det är starkt. Honungen säljer föreningen därefter vidare till privatpersoner.
– Vi är en helt ideel förening. De vinster som görs genom honungsförsäljningen går främst till att underhålla huset och att köpa socker till bina, säger Per "Pelle" Johansson (inte densamme som ovan), ordförande för Linköpings biodlareförening.
Varje vår har föreningen biodlarkurser. I år har de två kurser samtidigt, med 20 personer i varje kurs.
– De senaste åren har det blivit kö på utbildningen. Det är därför vi nu börjat hålla i mer än en, men det faller på att vi behöver instruktörer, säger Pelle.
– Intresset för bin har ökat mycket på senare tid. Många vill lära sig för att skaffa bikupor hemma.
Pelle säger att miljötänket om den biologiska mångfalden har fått fler att intressera sig för biodling.
– I min mening så konkurrerar inte tambin och solitärbin (vilda bin) med varandra, så det är inte negativt att fler skaffar egna bin. Blommorna räcker till, och vissa solitärbin är specialiserade på särskilda sorter.
I dag har föreningen omkring 120-140 medlemmar, det med en god blandning av kvinnor och män.
– Förr var biodling väldigt gubbigt, men nu är det mer blandat, säger Pelle.
Trots att det är mer än hundra medlemmar i föreningen är inte ens nära hälften på bigården. Pelle berättar att nästan alla medlemmar har en egen biodling hemma och att det därmed kan bli mycket för medlemmarna att ta hand om både sina egna bin och föreningens.
– Du vill inte stanna på bifika? frågar Pelle när jag börjar packa ihop.
– Det är rostat bröd, smör, stark ost och honung!