På torsdagskvällen hålls den traditionella dammiddagen från civilekonomernas studentkårssektion Elin på Kårhuset Kollektivet i Linköping.
Anders Monemar har själv studerat ett år på civilekonomprogrammet i Linköping. Han arbetar i dag på Saab i Linköping. Samtidigt är han fritidspolitiker för Centern i hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Östergötland. Han vill väcka debatt om studenternas dammiddag.
– Det här är fullständigt otidsenligt, ovärdigt och sexistiskt. Det ger en bekräftelse för dem som har unkna värderingar. De som inte ser sexuella kränkningar som ett lika stort problem som andra får den bilden förstärkt. Det går inte att bygga en gemenskap kring nakenhet och sexualitet som är sund i studentlivet, säger Anders Monemar.
Festen har i flera omgångar mött kritik som har rapporterats i media, bland annat i kvällspressen. Corren skrev om samma fest och samma sektion redan 2003, och ett år senare. Vi har talat med flera studenter som har varit på festerna och som har serverat på dem. Så här går det till: Manliga studenter på programmet tillfrågas om de vill vara med som servitörer. De får sedan instruktioner om klädsel. Och sedan gör de olika så kallade gyckel och spexar på scenen. Alla studenter som vi har talat med beskriver att de har haft jätteroligt. Några inslag på temat från tidigare år återkommer i deras berättelser:
Servitörerna har bar överkropp, och kan ha över tio par kalsonger på sig. Och tejpar fast dem.
En tradition är att middagsgästerna ska dra av kalsongerna från servitörerna. Men ingen beskriver att någon blivit helt naken.
Anders Monemar:
– Det kan vara svårt för en person som blir inbjuden att säga nej till det här, och man förstår kanske inte alltid hur man känner sig förrän man står där och någon river i kläderna.
Monemar anser att traditionen är ett tecken på dåligt ledarskap i föreningen och ytterst vid Linköpings universitet.
– Det är ingen som har kunnat hantera det här genom åren. Det finns en enorm dissonans mellan vad LiU-ekonomernas sektion Elin står för i övrigt och den här festen. Skulle man välja att hyra in professionella strippare i stället? Då skulle man fortfarande hålla på med en sexualiserad verksamhet som jag inte tror att de vill förknippas med.
Kan du förstå att det handlar om en tradition?– Ja, den synpunkten får jag ofta höra när jag diskuterar det här. Men traditioner i studentvärlden är väldigt flyktiga. De sätts på ett år. Och det tar bara tre år för att de ska glömmas bort. Det gäller bara att bestämma sig och ersätta med något annat bra tema vid samma tidpunkt på året. Det handlar om vilja, säger Anders Monemar.
Elin players är civilekonomernas fadderi och festeri. Dammiddagen beskrivs på deras sajt som någonting utöver det vanliga. Sektionsordföranden i Elin, Måns Lindqvist, känner igen diskussionen kring festen.
– Vi tar helt avstånd från sexistiska beteenden. Bland studenterna är festen väldigt uppskattad, men samtidigt har vi haft diskussioner om den i flera omgångar. Inför årets middag tycker vi att vi har satt en prägel på festen som är rimlig, med olika riktlinjer.
Vilka riktlinjer är det?
– Det är kläderna på och ”se men inte röra” som gäller. Vi har satt en gräns vid att de servitörer som vill det kan ta av sina skjortor men det är inte okej att gästerna drar i kläderna.
Måns Lindqvist understryker att festen ska vara rolig för både gäster och servitörer.
– Alla inblandade ska se fram emot festen och tycka att det som händer är kul. Annars är det inte okej.
Kan du förstå kritiken mot festen?
– Ja. Vi tar avstånd från sexism och det är tråkigt om någon skulle uppfatta oss på något annat sätt. Den här typen av fester finns också på andra sektioner och vid andra lärosäten.
Är ni beredda att lägga ned festen som den ser ut i dag?
– Vi får göra utvärderingar av dem, men det är en mycket uppskattad fest bland studenterna.