– För barnen som kommer med sin familj baseras omsorgen på hur kompetenta och drivande föräldrarna är. Det finns ingen offentlig aktör som värnar deras rätt. Det blir därför lite slumpartat vilka av de barnen som till exempel får gå i skola. För de ensamkommande barnen, däremot, finns ett system där socialtjänsten, god man med flera har ett ansvar, säger Karin Zetterqvist Nelson, professor vid Tema Barn och en av två rapportförfattare i ett pressmeddelande.
Detta har forskare på Linköpings universitet kommit fram till i en rapport där de undersökt hur den svenska mottagningen fungerade hösten 2015.
Resultaten visar bland annat att det skapas en stress hos barn som får vänta länge och leva inom osäkra tidsramar på grund av fördröjd och försvårad integrationsprocess. Många av de nyanlända unga hamnar vid sidan av andra jämnåriga i Sverige.
Slutsatserna i rapporten visar också på vikten av samverkan mellan civilsamhället och den offentliga sektorn.
– Civilsamhället kan spela en stor roll för att förbättra integrationen och motverka utanförskap, till exempel i idrottssammanhang, påpekar Karin Zetterqvist Nelson.