Klicka på grafiken för att förstora den.
Värsta semlefrossan hinner med största sannolikhet lägga sig innan fettisdagen dyker upp den 4 mars i år, så därför slängde vi almanackan i papperskorgen och högg in på dessa bakbomber utan att drabbas av skammens rodnad.
Denna gång valde vi att utsätta sex vanliga vetesemlor från hembagerier i Linköping för testpanelens känsliga läckergommar. Fyra elever som går tredje året på Anders Ljungstedts livsmedelsprogram, inriktning bageri och konditori, ställde upp tillsammans med två lärare. Trots att de förstås allra helst äter sin egen skolsemla.
Ingen drabbades av ont i magen under testet eftersom de var professionella nog att skära lagom stora bitar av varje bulle. Mellan semlorna inmundigades vatten för att varje bakverk skulle få tala för sig själv. Givetvis var också semlornas ursprung en väl förborgad hemlighet tills bedömningen var över.
Varje semla granskades ner på kardemummakärnenivå. Sammantaget konstaterade panelen att semleprovningen var ett grannlaga jobb eftersom smakerna var ganska lika. Så vann heller ingen semla allas hjärtan, lika lite som någon fick utstå allas spott och spe.
Mest poäng i slutänden fick ändå semlan från Linds konditori. Storleken - störst - och fluffigheten gjorde intryck, främst hos de manliga deltagarna i panelen men mandelmassan och kardemummasmaken i själva bullen lovordades av flera.
Prismässigt visade den sig också stå sig bra när vikten dividerades med priset, även om den aspekten nu inte ingick i poängbedömningen.
En bagare i semlepubliken blev dock något upphetsad när det stod klart vilken som vunnit eftersom han tyckte bullen var överjäst, men den bedömningen var han ensam om. Semlan fick dessutom full pott, fem poäng, av en testare.
Ännu ett högstabetyg delades ut av en annan provsmakare. Femman gick till Schelins konditori för lagom söt grädde, perfekt lock, fluffig bulle, bra inkråm och snyggaste utseendet.
Tre jämngoda semlor fick samsas om mittenplatsen och de två som fick minst beröm kom inte så långt efter.
Lägsta poäng, bara ett enda, utdelades av en testare till semlan från Tannefors hembageri. "Klumpig mandelmassa" med småbitar i gav bottenbetyget och flera fällde liknande kommentarer.
Värt att notera är att samma inkråm gjorde en annan testare euforisk, han verkligen njöt av mandelbitarnas tuggmotstånd.
Lägsta styckpriset och en hyfsad vikt gav däremot detta bakverk guldplakett i bästa pris per hekto-tävlingen. Prisskillnaden till dyraste smakupplevelsen från Wasa hembageri blev hela 16 kronor (!).
Alla semlor utom en höll sig till det klassiska snittet. Inget bageri hade anammat otyget från Västkusten att pensla locket med ägg och strö över mandel och pärlsocker. Här gällde florsocker för hela slanten.
Semlan från Lanemo konditori fick dock många berömmande ord för sin modernistiska attityd. (Titta på bilden!) Men flera tyckte att locket som satt fast i bullen gjorde den svåräten och grädden väckte heller inget jubel. Lös och tråkig och för mycket löd omdömena
Vad storleken beträffar skilde sig två semlor från mängden. Störstingen från Linds och minstingen från Wasa. Ingen tyckte att den stora var för stor men flera tyckte däremot att den lilla var för liten för att leva upp till semlebegreppets innersta väsen, nämligen en viss volym.
Till dem som också gått i den småländska skolan eller av and-ra skäl föredrar kan själv-konceptet kan jag till sist förmedla skolbagarnas hemlighet för att undvika alltför kompakta hembakta bullar: Använd vetemjöl special som har hög proteinhalt och brassa på med mycket god jäsvärme. Se bara till att degen inte blir överjäst, då förlorar bullen spänsten!
Själv brukar jag blanda en smula bakpulver med vanligt vetemjöl i degen, men att döma av bagaren och testaren Thomas Gustafssons kommenterande blick till förslaget finns bara ett ord för sådana tilltag: dekadens!