"Samplanering", så kallar utbildningsförvaltningen det nya arbetssätt som just nu implementeras ute i Linköpings förskolor. Det innebär att en stor andel vikarier och timanställd personal ska fasas ut och istället ska "vikariebehovet" lösas med tillsvidareanställd personal. Anställda ska därmed vara beredda på att täcka upp för varandra och jobba på flera förskolor i ett och samma rektorsområde.
Utbildningsförvaltningens omorganisation har fått kritik – och efter Correns intervju med förskolechefen Helen Petersson väljer fackförbundet Kommunal att bjuda in oss till lokalerna på Sankt Larsgatan i centrala Linköping. Huvudskyddsombudet Kicki Uhrberg och förhandlaren Ingela Ritapuu-Rebo möter upp oss på plats. Förtroendevalda Sofia Larsson ansluter digitalt – hemifrån.
– Vi har fått väldigt mycket påringningar från våra medlemmar sedan det här började att presenteras ute i verksamheterna. Vi förstod att det skulle bli så. I början av december förhandlade vi om samplanering och var inte eniga med arbetsgivaren då vi såg att det skulle innebära en ökad arbetsbelastning för en redan pressad personalgrupp. Arbetsbelastningen i förskolorna har eskalerat och det här blev droppen för många, säger Kicki Uhrberg.
Sofia Larsson är barnskötare och besöker, genom sina fackliga förtroendeuppdrag, många verksamheter runt om i Linköping. Hon anser att utbildningsförvaltningen inte har tagit fram tillräckligt tydliga riktlinjer och rutiner för hur "samplaneringen" ska fungera.
– Det går inte att direkt åka ut på Autobahn och köra 200 knyck, utan säkerhetsbälte. Man behöver börja i rätt ände och säkra upp rutiner och riktlinjer för de personer som ska jobba i den här verksamheten, och inte bara släppa ut det till ansvariga chefer. Det är arbetsgivarens ansvar. Annars får det negativa effekter för vår arbetsmiljö, och det får det redan, säger Sofia Larsson.
– Oron som jag möter ute i verksamheterna handlar mycket om; "ska jag behöva ha min egen bil nu?", "vilka försäkringar gäller när jag åker mellan arbetsplatser?" och "hur ska jag få information om att jag ska vara på en annan förskola?".
Samtidigt håller trion med om att en förändring behövs inom förskolan och att "samplanering" kan vara en bra lösning – om det genomförs på rätt sätt. Nu är de kritiska till flera saker i utbildningsförvaltningens omorganisation.
– "Skynda långsamt" var vår melodi i förhandlingarna, men det vi upplever nu är att cheferna ute i förskolorna går väldigt snabbt fram. Det gör att medlemmarna inte hänger med, man förstår inte syftet och man upplever redan att man har ett väldigt trängt läge redan innan vi ska börja täcka upp för varandra på grannförskolorna också, säger Kicki Uhrberg och Ingela Ritapuu-Rebo fortsätter:
– Rektorn för förskolorna i Tallboda och Ekängen har varit tydlig med att de jobbat på det här sättet i tre år – och först nu är i hamn. Nu ska vi forcera och allt ska vara implementerat i augusti. Det går för fort och då kroknar personalen.
Malin Hellström, rektor för förskolorna i Tallboda och Ekängen, bekräftar att det har varit en lång resa att implementera samplanering i hennes rektorsområde – men delar inte till fullo Kommunals bild
– Införandet var ursprungligen min idé. Det var för att vi stod inför en stor omorganisation och ville behålla så mycket tillsvidareanställd personal som möjligt – och upplevelsen hos min personal var att det sällan kom bokade timvikarier vid frånvaro. I början, när vi drog igång, var det ganska ostrukturerat. Det tog väl omkring 1,5 år att, tillsammans med medarbetarna, arbeta fram det sätt som vi jobbar på nu, säger Malin Hellström.
Hur ser du på att ert koncept tas vidare till övriga förskolor?
– Jag tycker det är ett jättebra sätt att arbete med bemanning vid frånvaro. Jag ser bara positiva saker kring kompetensförsörjning, arbetsmiljö och sjukfrånvaro. Sen har det självklart inte varit smärtfritt att ta sig dit.
Håller du med Kommunal om att det går för fort?
– Huvudsaken är att vi har en likvärdig bemanning överallt. Bemanning och bemanningsplanering har vi jobbat med i flera år, så jag delar inte riktigt den bilden. Det här har vi pratat om länge.
Förskolechefen i Linköpings kommun, Helen Petersson, känner igen Kommunals kritik från genomförda förhandlingar
Hur bemöter du kritiken om att omorganisationen går för fort?
– Jag tänker att det är en balansgång och det är ju inte så att vi säger att det ska vara färdigt direkt. I Tallboda och Ekängen har man jobbat med, skruvat på, följt upp och utvärderat samplaneringen under de här tre åren. Sen har jag full respekt för att en förändring kan upplevas olika och att man kan känna att det går fort – men samtidigt är det här något som vi har hållit på att jobba med sedan 2018. Beslutet kom nu, men det är inte första gången vi pratar om de här frågorna.
På vilket sätt har ni jobbat med samplanering sen 2018?
– Vi har gjort olika insatser tillsammans med fackförbunden, bland annat föreläsningar, och sen valde förskolorna i Tallboda/Ekängen att göra den här förflyttningen och anamma det arbetssätt som vi fått kunskapsförstärkning kring.
Du har tidigare sagt att samplaneringen ska införas successivt fram till augusti 2024. Kommunal konstaterar att det redan är i rullning ute i många förskolor.
– Så är det säkert, men många förskolor befinner sig på olika startpunkter. Det är många förskolor som har jobbat med det här tidigare bara att man inte har haft det utmärkt på schemat vilken medarbetare som ska vara redo att förflyttas till en annan förskola.
Vad säger du om kritiken att det saknas tydliga rutiner och riktlinjer?
– Det finns vissa frågor, bland annat det här bil mellan förskolor, som har varit uppe för diskussion sedan i höstas och där vi är i sluttampen med att komma fram med ett ställningstagande som arbetsgivare. Sen finns det delar av samplaneringen som inte ska vara lika för alla för då kanske det inte blir bra för någon.
Så du tycker inte att det går för fort med implementeringen?
– Om vi skulle ha gjort annorlunda eller inte, det är för tidigt att svara. Jag har respekt för att man på individnivå eller inom vissa grupper tycker att det går för fort för att man inte får den information som man behöver, säger Helen Petersson.