Torpheimergruppen bildades 2001 av makarna Lars-Göran och Yvonne Torpheimer. Verksamheten har främst varit inriktad på el och VVS, men även byggande och underhåll av servicehallar åt Ericsson i Stockholm.
När Torpheimergruppens bolag var som störst för några år sedan hade koncernen 240 anställda och omsatte över 700 miljoner kronor. När konkursansökan lämnades in var antalet anställda nere i cirka 50.
– Vi har sålt av några bolag men också krympt den övriga verksamheten de senaste 1,5 åren, i takt med att byggkonjunkturen har halverats i Östergötland, kommenterar Lars-Göran Torpheimer.
Enligt Torpheimer har företaget, trots konjunkturen, en ganska välfylld orderbok.
– Vi har runt 75 procent beläggning i Östergötland och 100 procent i Stockholm. Vi har inte kris i kassan för dagen. Men vi har, som många andra, långa skulder sedan pandemin. Långsiktigt ser jag att intjäningsförmågan inte räcker till för att på sikt betala bolagets långa skulder. Och när jag ser det måste jag agera, kommenterar Torpheimer.
Bakom konkursen finns också ett datahallsbygge i Rosersberg som slutade med en stor ekonomisk förlust.
– Vi tog över jobbet från en annan firma och vi blev blåsta, på ren svenska. Vi förlorade i storleksordningen 50 miljoner. Där försvann vårt egna kapital. Jag har lagt in väldigt mycket pengar i det här bolaget – runt 20 miljoner – och nu har jag inte råd att lägga in mer, säger Torpheimer.
Lars-Göran Torpheimer utsågs 2015 till östra Sveriges främsta entreprenör av organisationen EY Entrepreneur of the year (Ernst & Young). 2017 utsågs han till Årets företagare i Linköping av föreningen Företagarna.
Det är lite av ditt livsverk som nu går i konkurs?
– Ja, det är supertråkigt. Skittrist. Samtidigt känner jag mig lite färdig, jag har kämpat med det här dygnet runt sedan förra hösten, säger Lars-Göran Torpheimer.
Han tänker dock inte sluta som företagare.
– Jag tänker inte lägga mig ner och dö för det här. Jag har något litet bolag kvar som jag tänker fortsätta att rådda med lite grann. Och jag lägger väl bud på de friska delar som finns i verksamheten. Om jag kommer överens med konkursförvaltaren tar jag med mig några av de anställda. Jag kommer aldrig mer att bygga företag med 240 anställda – det är jag för gammal för – men kanske 15, säger Torpheimer, som är 63 år.
Vad har de övriga anställda för chans att få jobb, med tanke på den dåliga byggkonjunkturen?
– Det finns nog goda chanser för de flesta. Vi har en del långa avtal och de jobben ska ju göras. De som är inblandade i projekten och vet vad som ska göras är nyckelpersoner.
Konkursförvaltare är Michael Knutsson på Ackordscentralen i Stockholm.
– Det är en ganska omfattande konkurs med flera bolag och över 100 pågående entreprenader. Det kommer att ta tid innan vi har satt oss in i alla ärenden, kommenterar han.
Knutsson ska nu ta ställning till vilka entreprenader som ska färdigställas.
– Det finns en kostnad förknippad med att driva entreprenader vidare, men om man träder ur får man å andra sidan ett skadeståndskrav riktat mot konkursbolaget. Målsättningen för en konkursförvaltare är ju att få in så mycket pengar som möjligt för att kunna ge utdelning till fordringsägarna, säger han.
De anställda har fått ut sin oktoberlön.
– De kommer att sägas upp och får lönegaranti under uppsägningstiden, förklarar Michael Knutsson.