Få utbildningsplatser, tung arbetsbelastning, hög press från djurägare och coronapandemin är bara några av de orsaker som ligger bakom den stora veterinärbristen som råder i Sverige just nu.
Arbetsmarknaden för veterinärer har länge varit stor i Sverige, men det senaste året har personalbristen inom branschen blivit alltmer påtaglig. Under pandemin har många människor skaffat husdjur, vilket har skapat större behov av veterinärvård. Samtidigt är det färre personal än vanligt på plats på mottagningarna på grund av uppmaningen att stanna hemma vid minsta sjukdomssymtom.
– Det senaste året har vi i princip bara kunnat ta emot akut sjuka djur. Vi har inte kunnat ta in några klinikpatienter för att det inte finns veterinärer och sköterskor så det räcker, säger Pia Åström, chefsveterinär på Evidensia djursjukhus i Valla.
– Stressnivån stiger förstås. Det finns veterinärer som slutar på grund av stressen, arbetstiderna och lönen. Anledningen till att jag är kvar är att jag älskar mitt jobb och är dedikerad till det. Jag har min erfarenhet att luta mig tillbaka på, men jag skulle inte vilja komma ut som nyexaminerad nu.
Evidensia djursjukhus i Valla. Här har man det senaste året i stort sett bara kunnat ta emot akut sjuka djur.
Stina Mårtensen jobbar på AniCura Djurdoktorn i Linköping. Hon säger att somrarna brukar vara tuffa, men att läget är exceptionellt i år. Precis som hos Evidensia finns det kortsiktigt bara tid för akut sjuka djur. Ordinarie tider måste bokas med minst två veckors framförhållning.
– Trycket har successivt ökat även innan pandemin, men nu är det något som har hänt. Det har aldrig varit så illa som det är nu.
Corren har pratat med flera lokala veterinärer som har liknande upplevelser. Amanda Landestedt på Jägarvallens djursjukhus vill be djurägare om att kolla upp att det finns lediga tider innan man åker in till mottagningen, om det inte är akut. Lättare skador så som små sår kan ofta behandlas hemma.
– Många är väldigt pressade. Man försöker att inte ta på sig för mycket, men man vill inte heller att något djur ska lämnas utan vård, säger hon.
AniCura djursjukhus i Jägarvallen.
På AniCura Djurdoktorn i Tornby delar man bilden – det råder veterinärbrist.
Håkan Henrikson, chefsveterinär på Jordbruksverket, delar bilden av hur läget ser ut just nu.
– Det är en ansträngd situation. Alla vill ha ut sin ledighet, och då måste man prioritera. En del av de sakerna som inte är av akut karaktär, till exempel förebyggande vård, får vänta.
Han förklarar att det finns flera orsaker till veterinärbristen.
– Huvudsakligen beror det på att veterinärmarknaden har vuxit väldigt snabbt. Sedan riskkapitalbolagen gjorde inträde har man förädlat vården och satsat på mer avancerade behandlingar, vilket tar mycket resurser. Att så många har skaffat hund under pandemin är en annan faktor.
Bristen gäller även djursjukskötare, poängterar Håkan Henrikson. Han nämner det begränsade antalet utbildningsplatser som ytterligare en orsak till problemet. Sveriges enda veterinärutbildning finns på SLU i Uppsala, och bara 100 studenter per år blir antagna. Ungefär lika många veterinärer rekryteras varje år från utlandet. Det innebär att Sverige får omkring 200 nya veterinärer per år, en siffra som är alldeles för låg för att kunna täcka behovet. Till djursjuksötarutbildningen antas endast 80 studenter per år. Enligt Håkan Henrikson pågår en diskussion mellan Näringsdepartementet och SLU om att utöka antalet platser för de båda utbildningarna.
Även Sveriges Veterinärförbund bekräftar situationen. Det är svårt att rekrytera nya veterinärer och djursjukskötare, och många som är i branschen går ner i tid eller slutar på grund av den tunga arbetsbördan. Förbundsdirektör Magnus Rosenquist tar upp flera av de orsaker som nämnts tidigare i texten, och lägger även till trakasserier och hot från upprörda djurägare på listan över vad som orsakat veterinärbristen.
– Veterinärer kommer i kläm mellan djurägare, myndigheter och arbetsgivare. Vi vill informera om deras situation och få folk att sluta trakassera. Vi vill också se ett större verksamhetsansvar för sjukvården.
Magnus Rosenquist säger att veterinärförbundet har många förslag på lösningar, och att man har fört diskussioner med politiker som ännu inte har lett till något konkret, förutom en utredning där man ska titta på veterinärbristen – utan att undersöka veterinärernas arbetssituation. Men vad gäller arbetsmiljö och lönenivån ser prognosen eventuellt ljusare ut.
– Vi har dialoger med arbetsgivare och det känns som att det är på väg i en positiv riktning.