Så firar vi jul i coronatider

Det blir en spritindränkt jul – på håll. Kanske med en värmande eld eller klappar levererade genom fönstret. Mest oroas vi över att en gammal släkting ska bli sittande helt ensam på julafton. Det skulle verkligen inte kännas bra. Vi gick ut på stan och frågade Linköpingsborna hur deras julfirande blir, detta märkliga pandemiår.

Mårten och Ann-Mari Fackler: Vi brukar åka till barnen, antingen i Skåne eller i Uppsala. Så blir det inte i år. Det blir ett stillsamt firande med bara oss två och det går så bra, så bra. Barnen har erbjudit att komma och hämta oss, men det känns onödigt. En sonhustru har beställt vår julmat på nätet, så kassarna levereras utanför dörren.

Mårten och Ann-Mari Fackler: Vi brukar åka till barnen, antingen i Skåne eller i Uppsala. Så blir det inte i år. Det blir ett stillsamt firande med bara oss två och det går så bra, så bra. Barnen har erbjudit att komma och hämta oss, men det känns onödigt. En sonhustru har beställt vår julmat på nätet, så kassarna levereras utanför dörren.

Foto: Pelle Johansson

Linköping2020-12-11 06:00
undefined
Maria Reuterhagen: Julafton blir faktiskt precis som vanligt. Sedan jag och mannen köpte hus och fick barn firar vi småskaligt hemma, med bara oss föräldrar och den 3-åriga sonen. De övriga dagarna runt jul brukar vi umgås med släktingar i olika konstellationer, men i år blir det inte så, såvida vi inte hittar på något utomhus.

 

undefined
Susanne Kobli: Julafton blir med barn och barnbarn, totalt sex personer. Annars brukar vi vara runt 15 släktingar som samlas. Sonen har ett stort hus i Klockrike, så vi behöver inte sitta i knäet på varandra utan kan hålla bra avstånd. Visst känns allting konstigt detta år, men det är ju som det är och inte mycket man kan göra åt det.

 

undefined
Martin Berg: Vi väljer att fira utomhus, mitt på dagen på julaftonen. Det blir jag, mina syskon, syskonbarn och mamma. Vi blir 14 personer. Maten blir betydligt enklare än vanligt. Vi struntar i julbordet och gör lite enkel plockmat istället, skinkmackor och så. Jag tycker ändå att läget är hanterbart. Man har ju vant sig sedan i mars.

 

undefined
Mårten och Ann-Mari Fackler: Vi brukar åka till barnen, antingen i Skåne eller i Uppsala. Så blir det inte i år. Det blir ett stillsamt firande med bara oss två och det går så bra, så bra. Barnen har erbjudit att komma och hämta oss, men det känns onödigt. En sonhustru har beställt vår julmat på nätet, så kassarna levereras utanför dörren.

 

undefined
Simon Watsfeldt: Jag brukar åka till min morbror och mina kusiner i Stockholm och fira jul. I år stannar jag hemma hos mina föräldrar på julafton. Jag har tre äldre syskon, som flyttat hemifrån, och de kommer också hem. Normala år brukar vi vara rätt många, runt 15 personer, alltså dubbelt så många som vi blir i år.

 

undefined
Bertil Svensson: Alla mina släktingar är döda tyvärr, så sedan fem år firar jag jul med två kära vänner. Så vi blir bara tre, långt under maxgränsen på åtta personer. I år ska vi vara hos Britta som står för maten, jag tar med mig blommor. Vi brukar inte ge varandra några julklappar men tittar självklart på kalle Anka. Det måste man!

 

undefined
Albin Karlsson: Jag, min sambo och dotter ska vara hemma hos mamma och pappa i Nyköping. Vi blir bara sex personer på julafton. Normala år brukar vi vara runt 15 som firar julafton tillsammans. Mormor får stanna hemma, men vi ska hälsa på henne och vara utomhus då.

 

undefined
Yvonne Wilzén: Sedan vi landade från vår drömsemester i Sydafrika på ett öde Arlanda 15 mars är sig inget likt. Vi är sju-åtta stycken som samlas till knytis på julafton. Får någon symtom får de stanna hemma, vi får leverera paket genom fönstret och blir kanske utan en av rätterna. Som tur är är det jag själv som står för skinkan i år, ha ha.

 

undefined
Sandra Kagevik: Julafton är öppen än så länge och jag vet inte hur den blir riktigt. Det beror ju på hur människor mår. Planen är att min familj firar med mina föräldrar och då blir vi sex på julafton. Vi brukar fira även med min sambos föräldrar. Jag har det förspänt på matfonten, mina föräldrar står för all julmat.

 

undefined
Åse Pripp Hagdahl: Jag har faktiskt ingen aning om hur det blir i år. Både min mans mamma och min egen är över 70 och man vill ju verkligen inte riskera någonting. Om någon är snorig får vi väl hålla sig bara till det egna hushållet. Jag tycker att det känns fruktansvärt tråkigt och konstigt att inte ens veta om man kommer att kunna ses.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!