– Tjejerna som stod innanför entrén med stenar i händerna och skrek var mellan 14 och 17 år. De blev vansinniga när vi skulle stänga för att de då inte skulle ha nånstans att söka skydd, säger Micke Ernersson som jobbade i butiken när allt brakade loss.
Kunde ni prata med dem?
– Nej, man fick inte säga nånting för vad man än sa så...vi tillhörde ju "den dåliga sidan", tyckte de. Det var hätskt och hotfullt och det var därför vi till slut tvingades stänga. Man visste ju inte om de skulle göra utfall mot oss eller inte.
Det har på dagen gått två veckor sen de våldsamma scenerna utspelade sig runt Coop vid infarten till Skäggetorps centrum. Nu är gruset på parkeringen bortsopat och vårsolen välsignar byggnaden med ljus. Kunderna är färre på förmiddagen och butiksföreståndaren Camilla Hjelte försöker tillsammans med sin kollega inne på kontoret återge alla intryck.
– Man hann inte ens tänka. Det här var inget man hade tänkt på skulle kunna hända, säger hon och tittar på Micke som står lutad mot ett skåp bredvid skrivbordet.
– Vi trodde att allt skulle ske nere i centrum, så vi hade ingen anledning att hålla butiken stängd. Men sen märkte vi att det inte gick att hålla öppet för vår egen säkerhets skull, säger han.
Fram till att stenarna började flyga, var läget under kontroll. Men när kollegor kom springande och sa att det fanns skadade personer som behövde ambulans, ringde Micke 112.
– De hade fått pepparspray på sig och stod och skrek, så det lät nog mer än det var. 112 undrade hur många som var skadade och jag kunde bara säga att det fanns 300 personer utanför och att jag inte hade en aning om vad som hände. "Räkna med att det är alla", sa jag.
Tvekade ni kring att hjälpa motdemonstranterna?
– Nej. Det var personer som var idioter för att de kastade sten, men det är inte skönt att ha pepparspray i ögonen ändå. De fick lite vatten och papper.
De sista kunderna var personer som ville vara på plats för att delta i upploppen eller titta på, berättar kollegorna. Vid 15-tiden gick Micke ut på parkeringen för att se över situationen och möttes då av en grupp som sprang mot kundvagnsgaraget.
– Jag gjorde ett försök för att stoppa dem, men gav upp snabbt – det var tröstlöst, säger han och fortsätter.
– Sen gick det fort. Jag var utanför när det gjordes ett läskigt utfall mot polisen och då gick jag in.
Butikschefen Camilla hade kontakt med en högre chef och deras ordinarie vaktbolag. Men ingen av kontakterna kunde göra något för att garantera personalens säkerhet. Då togs ett akut beslut om att stänga och låsa in sig. Alla ville ta sig hem.
Både Camilla och Micke är kritiska till att butiken inte blev kontaktad av polisen.
– Det stör mig, säger Micke upprört.
– Jag förstår att polisen hade mycket att göra och även att de blev tvungna att dra sig tillbaka, men hur svårt är det för nån på ledningscentralen att bara lyfta luren och fråga om vi är i säkerhet här inne? När vi plötsligt ser att polisen försvinner från Skäggetorp och det står 300 personer här utanför... Jag tycker att man kunde ha ringt och förklarat läget för oss.
Söndagens upplopp i Skäggetorp var inte lika kraftfullt som torsdagens och utspelade sig inte heller precis intill butiken som på torsdagen.
– Vi hade beredskap på att stänga om det skulle röra sig folk hit då och vi hade tagit undan kundvagnarna för säkerhets skull, säger Camilla.
Sen dess har polis inhämtat övervakningsfilm från butiken. Enligt butikschefen täcker kamerorna enbart personer som vistats inomhus – och polisen vill enligt hennes uppgift jämföra bilderna med annat bildmaterial för att identifiera gärningspersoner.
Några kundvagnar är lite skeva, men alla kom tillbaka med lite hjälp från ungdomar i området.
I vanliga fall upplever de att deras hörn av Skäggetorps centrum är lugnt. Sen händelserna har butiken inte ändrat några säkerhetsrutiner.
– Jag har pratat mycket med alla i personalen och många har jobbat i Skäggetorp länge och är vana vid att det kan hända saker i stadsdelen, säger Camilla.
Micke har arbetat i samma butik i drygt tio år.
– Jag har aldrig reflekterat över att jag jobbar i just Skäggetorp, det är en stadsdel som vilken annan som helst – det här var första gången som jag kände nån sorts olustkänsla.