Stefan Ventura är projektledare i IT-branschen. Men nu kan han även kalla sig författare.
Stefan Ventura är egentligen projektledare i IT-branschen, men de två senaste åren har han tillbringat kvällarna djupt försjunken i kartor, kommunala arkiv och medeltida handlingar.
– Jag har alltid varit intresserad av gatunamn. Det började redan under uppväxten i Vikingstad, där gatorna heter saker som Torsgatan, Odengatan och Midgårdsvägen, berättar han.
I de flesta större städer finns det en bok om gatunamnen; Per Anders Fogelström skrev till exempel en om Stockholm. Men Stefan upptäckte att Linköping saknar en sådan bok – och bestämde sig för att göra något åt det. Nu börjar han bli klar – drygt 300 boksidor är fyllda med kartor, bilder och historier om stadsdelar, gator, torg och broar.
– Det har varit ett rätt omfattande jobb. Det krävs nog någon som är lite tokig för att ge sig i kast med det här. Men jag har gjort det för att jag tycker att det är roligt. I stället för att spela Candy Crush eller något på kvällarna så har jag suttit med det här.
Över 1 000 gator i Linköpings tätort finns med, och alla namn har inte den bakgrund som man först kan tro.
– Majgatan heter till exempel så för att förstamajdemonstrationerna gick här på vägen till Folkets park. Från början var det tänkt att den skulle heta Förstamajgatan, berättar han.
Stefan Ventura berättar att han lärt sig mycket om Linköping under arbetets gång.
– En rolig sak med gatunamn är att de speglar sin samtid. Ta till exempel Vasastaden, som är byggd kring sekelskiftet. Då namngavs gatorna efter kungar och adelsmän. 50 år senare, när Berga byggdes, fick gatorna namn efter yrken i metallindustrin. Det är fascinerande att samhället kan förändras så mycket på 50 år att det är helt andra saker man väljer att lyfta fram, fortsätter Stefan.
Nästan alla gatunamn har Stefan hittat en bakgrund till. Ofta har de fått namn efter gamla gårdar eller av verksamhet som funnits längs gatan – som Snickaregatan och Repslagaregatan. Ågatan går till ån, Tanneforsgatan gick till mjölkvarnarna i Tannefors. På Barfotegatan gick man inte nödvändigtvis barfota – gatan namngavs efter en kvinna vid namn Ulrica Barfoth som bodde där.
En handfull gatunamn har Stefan inte lyckats hitta en bra förklaring till.
– Stengatan är ett sådant exempel. Jag har varit där och tittat och inte hittat någon sten ...
I Vimanshäll fick de boende anlägga och sköta gatorna själva. De fick också namnge dem. På ett möte i Vimanshälls egnahemsförening 1923 fick Vimansgatan, Eklundsgatan, Liljegatan och Pilgatan sina namn. Bild från Brinkbacken.
Linköping har en gammal stadskärna, med ett gatunät som är relativt oförändrat sedan medeltiden. När staden brunnit har den byggts upp igen längs med de gamla gatorna.
– Det äldsta gatunamnet är Sankt Korsgatan, från 1300-talet. Men från början hette den Sandgatan, som blev till Sandkorsgatan och senare förvanskades till Sankt Korsgatan. Men de allra äldsta gatorna är ofta de som är trafikleder idag, som Malmslättsvägen och Västra vägen. Vägar korsades i Linköping för flera tusen år sedan, innan staden fanns, berättar Stefan.
En del gatunamn har försvunnit med tiden.
– Tjuvagatan hette så för att den gick förbi galgbacken nära Belvederen. Nu är den en del av Djurgårdsgatan.
Majgatan har fått sitt namn efter Förstamajdemonstrationerna, som under många år tågade från stan via Malmslättsvägen innan de vek av här för att gå i mål vid Folkets park. Ursprungligen föreslogs namnet Förstamajgatan, men till sist valdes det kortare Majgatan.
Sedan 1940-talet finns det en namnberedningskommitté i Linköping. Innan dess var det lite si och så med gatunamnen – två gator kunde ha samma namn, medan andra inte hade något namn alls. Runt Stora torget fanns förvirrande nog Västra Torggatan, Sydvästra Torggatan, Östra Torggatan och Sydöstra Torggatan.
I Vimanshäll fick de boende bestämma gatunamnen själva.
– Det låg utanför staden och hade enkla arbetarbostäder, så de styrande brydde sig inte så mycket om gatorna där, säger Stefan.
1915 skrev stadens brandchef till politikerna och krävde att de skulle bringa ordning i namngivningsfrågan.
– Då hade de fått ett larm om att det brann i Johannesborg. Men det fanns två Johannesborg och de hade två brandbilar. Så de fick skicka en bil till varje ställe, berättar Stefan Ventura.
Det händer att kommunens namnberedning stöter på patrull. I Harvestad mötte för tiotalet år sedan namn som Kroppsvärmegatan och Hudvärmegatan så hårt motstånd att de fick bytas mot mer konventionella namn. 1964 hände något liknande i Skäggetorp.
– Namnberedningen tyckte att gatorna var så krokiga att de föreslog namn som Kringelkroken, Irrgången, Krumeluren, Kurragömman, och Återvändan. Till sist valdes ändå lite mer gammaldags namn, berättar Stefan.
1950 hittades en stor runsten vid en åker i Kallerstad. Stenen placerades vid Östergötlands museum, där den står än idag. Texten berättar om att Björn och Åsbjörn rest stenen efter fadern Vigfast som dött i England och var son till Helga. Stenen har fått ge namn till Åsbjörnsgatan, Vigfastgatan, Vigfastrondellen, Helgagatan och Helgarondellen i Stångebro/Kallerstad.
Den 11 november släpps boken på Linköpings bokhandel.
Blir det fler böcker efter den här?
– Jag har inte påbörjat något nytt. Men det här har varit så roligt att det absolut kan bli fler.
Stefan Ventura på Göran Dyks gata. Göran Tyresson Dyk var borgmästare i Linköping från 1648 till sin död 1666. Han ägde den så kallade Västerbygården som låg vid denna plats.