Sol, över 22 graders värme, grill, liveband, tävling och trädplantering, så kan man sammanfatta onsdagens fest när Linköpings Stadsmission öppnade Kontaktcentrums dörrar för alla anställda, volontärer, besökare och även förbigående.
Först på plats att välkomna alla besökare var Annelie Johansson, enhetschef på Kontaktcentrum. Annelie började som timvikarie på ett av Stadsmissionens stödboenden och idag har hon jobbat inom organisationen i över 15 år.
– Det känns jättebra, säger hon.
– Det är en verksamhet jag är stolt över och medarbetarna är så himla duktiga.
Vad är du mest stolt över?
– Att vi möter människor där de är. Alla människor som kommer innanför vår dörr hjälper vi och stöttar med det de behöver.
– Det har hänt mycket under 50 år, säger Annelie, som betonar att stödet som ges har blivit mer individuellt anpassat och att de utför ett mer professionellt jobb.
En trogen gammal medarbetare är Birgitta Hillås. Hon halkade in på ett bananskal till Stadsmissionen som blev hennes första arbetsplats när hon var ny i Linköping. Idag är Birgitta pensionär, men besöker Kontaktcentrum då och då och ger stöd när det behövs.
– Stadsmissionen fyller en viktig funktion, säger hon.
Varför är Stadsmissionen viktig?
– Det finns människor som faller mellan stolarna för de platsar inte riktigt i det ”vanliga”. Människor som har olika problem så som missbruk och psykiska besvär. Man måste ha någonstans att vara och bo. En plats där man känner sig hemma och är accepterad. Det gör man på Stadsmissionen, svarar Birgitta.
Stadsmissionen har varit den plats som Birgitta beskrev för Kristian Törnberg.
Kristian jobbade inom restaurangbranschen i över 30 år innan han fick sluta på grund av alkoholproblem. Det var en dålig relation som ledde honom till alkoholen. Nu jobbar före detta kocken som personlig assistent och riktar sin tacksamhet till Stadsmissionen som har hjälpt honom att "få ordning på livet". På festen lagade han maten som serverades till närmaste 200 personer.
– Jag har fått ordning på livet genom Stadsmissionen och kyrkan, säger Kristian.
För underhållningen stod Davina Robinson på scen. På frivillig basis spelade hon gitarr och sjöng.
– Jag brukar besöka det här stället. Ibland mår man bra och ibland inte, säger hon.