I början av november kunde Corren avslöja att Michael Cocozza uteslutits från Liberalerna. Efter beskedet valde även ledamoten Jaleh Ramezani och ersättaren Maria Brahim att lämna partiet. Corren erfar att fler medlemmar funderar på att hoppa av.
En av orsakerna – om inte den största – till splittringen är att en del medlemmar anser att medlemsdemokratin försvagats.
Linnea Darell har arbetat drygt trettio år inom politiken – både på kommunalt plan och i riksdagen. 2019 lämnade hon partistyrelsen, men är fortfarande medlem i Liberalerna.
När Darell anslöt till partiet i början på 80-talet hade partiet öppna kommunfullmäktige-gruppmöten.
Medlemmarna hade då rätt att yttra sig och lägga förslag – även om det bara var fullmäktigegruppen som hade rösträtt.
– Medlemmarna gav på det viset en vägvisning till fullmäktiggruppens ledamöter om vad medlemmarna tyckte, säger hon.
I början av 2000-talet bytte KF-gruppmötet namn till politiska utskottet (PU), men principen var densamma.
2014 utökades rösträtten inom PU. Alla med kommunala uppdrag, cirka 40 personer, fick nu rösta och på så sätt bestämma partiets linje.
På mötena, som ofta hölls kvällen före kommunstyrelsen, var alla medlemmar välkomna i diskussionen. En avvikande åsikt skulle deklareras och noteras.
– Vi tyckte att det var så medlemsdemokrati skulle fungera.
Efter valet 2018 togs ett beslut som upprörde vissa.
Enligt handlingar som vi har tagit del av togs beslutet på ett styrelsemöte 29 april 2019 att Politiska utskottet skulle försvinna och ersättas med fokusgrupper.
Enligt fler partimedlemmar fanns inte punkten med på dagordningen i förväg. Dessutom säger Michael Cocozza att styrelsens beslut om att ställa in PU kom en månad efter att de liberala medlemmarna sagt sitt om var den nya simhallen borde byggas.
– Partiet ställde sig inte bakom placeringen vid Tinnerbäcken – Åsa Wennergren förlorade omröstningen. Hon kände sig överkörd och förstod att hon inte kunde styra i PU, säger Cocozza.
Åsa Wennergren hävdar att Cocozza far med osanning. Då, i början av 2019, säger hon att alla i Alliansen – och även hon som representant för Liberalerna – ville att simhallen skulle placeras vid Stångebro.
– Alla som har läst på vet att det var Trafikverket som satte stopp för simhallsbygget på Stångebro, eftersom järnvägskorridoren går där. I väntan på utredningen, som än i dag inte är klar, om var korridoren ska gå beslutade vi att vi inte kunde vänta längre med att påbörja bygget av simhallen, eftersom vi inte visste hur länge den gamla skulle vara funktionsduglig, säger Åsa Wennergren.
Cocozza delar inte hennes bild.
– Järnvägens svängradie och placering långt under jord utgjorde ingen konflikt med simhallen.
Gustaf Appelberg, ordförande i Liberalerna, menar i sin tur att PU inte avskaffades utan ersattes av en ny organisation, med syfte att få fler medlemmar engagerade.
– Ibland hann vi bara med en fråga på hela mötet. Många medlemmar tyckte att det var bortkastad tid eftersom de varken hade intresset eller bakgrundsinformationen.
Beslutet om avskaffandet skedde på ett styrelsemöte. Är det inte märkligt att ta ett sådant beslut där?
– Det är märkligt att det uttrycks så i mötesprotokollet. Omorganisationen arbetades och diskuterades fram under PU-mötena med medlemmarna, säger Appelberg.
– Först tas beslut i styrelsen om vad som ska tas upp på medlemsmötet, säger Wennergren.
Stämmer det att punkten inte fanns med på dagordningen i förhand?
– Det stämmer inte. Punkten på dagordningen hette framtiden, under den behandlades denna fråga, säger Appelberg.
I dag kan medlemmarna utöva sin demokratiska rättighet via så kallade fokusgrupper där olika ämnen, uppdelat ungefär som kommunens nämnder, diskuteras. Medlemmarna kan välja att gå på de möten som intresserar dem.
– Mitt samlade intryck är att det totalt sett är fler medlemmar som nu går på dessa möten än på PU, säger Appelberg.
Partiledningen fick efter avskaffandet av PU kritik från vissa medlemmar som tyckte att arenan för att diskutera kommunalpolitik försvunnit.
– Vi lyssnade på det och införde därför det vi kallar Politiskt möte. Det är ett allmänt möte för alla i anslutning till KF-gruppens möte.
Det låter precis som PU?
– Ja, det är samma idé.
Tyder inte det på att beslutet om att avskaffa PU gick väl fort?
– Nej, det tycker jag inte. Vi hade inte tänkt på att vissa skulle sakna de aktuella kommunpolitiska frågorna, men när vi blev uppmärksammade på kritiken tog vi den till oss.
Men Linnea Darell är inte av samma åsikt. Hon säger att omorganisationen minskade chansen för medlemmarna att påverka.
– Det som är anmärkningsvärt – och som varit en stötesten inom partiet – är att PU plötsligt blev ett informationsmöte. Skillnaden är större än vad den kan se ut som på pappret.
Hon menar att medlemmar utan uppdrag först får information efter att kommunfullmäktigegruppen haft sitt möte.
– Det är inget som hindrar en medlem från att säga vad man tycker om informationen. Men för mig är det här inte medlemsdemokrati. Jag har avstått från att gå på mötena. Det känns som att bli inbjuden med armbågen.
Michael Cocozza tycker inte heller att politiskt möte har fungerat i praktiken.
– Politiskt möte var ren information om vad de fem i fullmäktigegruppen redan beslutat.
En nuvarande medlem, som vill vara anonym, kallar avskaffandet av PU för en "resignation" av medlemsdemokratin.
Cocozza går ännu längre:
– Allians för Linköping bygger sin majoritet på att ett parti, Liberalerna, har avskaffat sina demokratiska institutioner.
Vi kontaktade Liberalerna i Västerås för att se hur interndemokratin i en stad utanför Östergötland fungerar.
Partiet har öppna gruppmöten där alla medlemmar är välkomna.
– Det är högt i tak. Ibland går vi så långt som att vi har rådgivande röstning för att fullmäktigegruppen ska få en uppfattning om vad medlemmarna tycker, säger ordförande Anna Lundberg.
I slutet av mötet samlas de ledamöter som sitter i fullmäktigegruppen för att prata inför nästa fullmäktigemöte. Den här delen brukar enligt Anna Lundberg ta max en kvart och är stängd för resten av medlemmarna.
– Men den öppna delen av mötet har vi alltid före den stängda.
Samtidigt: många medlemmar i Liberalerna i Linköping förstår beslutet att avskaffa PU.
– Vissa personer utnyttjade PU på felaktigt sätt. Det blev en arena för starka individer att driva sina egna åsikter, och inte partiets. Det var ofta hetsiga debatter. Vissa möten var jobbiga, säger en medlem med flera kommunala uppdrag.
Personen, som också vill vara anonym eftersom partiet är inne i ett "känsligt läge" och måste "gå vidare efter Cocozzas uteslutande", förstår dock varför vissa är kritiska.
– Det finns fog för kritiken. Avskaffandet av PU gjordes kanske lite väl hastigt och annonserades inte i förväg på dagordningen, säger medlemmen.
Michael Cocozza tycker att det är ett märkligt argument att PU avskaffades för att starka individer tog över.
– Överlag var det bra stämning – om någon höjt rösten nån gång är väl inget argument för att lägga ned en demokratisk instans?
Andreas Viborg, ersättare i kommunfullmäktige, menar att partiet inte fått chans att pröva den nya organisationen ordentligt – och vill därför inte uttala sig om det har blivit bättre eller sämre.
– Om det är något som försämrat medlemsdemokratin så är det pandemin, säger han.
Siri Bäckman sitter även hon som ersättare i fullmäktige.
– Jag märker inte stor skillnad mellan när vi hade PU och i dag när vi har fokusgrupper och politiskt möte. Jag, som är ganska ny i partiet, upplever att man blir lyssnad på, säger hon.
Sofia Norlin är ledamot och med i arbetsgruppen som utformat omorganisationen av PU.
– Min upplevelse är att vi har stärkt demokratin för alla medlemmar, även de utan uppdrag.
Åsa Wennergren menar att Michael Cocozza jämför med hur partiet fungerade på 1970-talet.
– För att fler, inte minst ungdomar, ska engagera sig behöver vi förnya oss. Vi kan inte vara kvar i 1976 för att "det är så vi alltid gjort". Man måste kunna förnya sig utan att bli anklagad för att vara odemokratisk, säger hon.
Partiet verkar splittrat efter att PU avskaffades.
– Om det har med att PU togs bort vill jag inte uttala mig om. Vi har inte, på grund av corona, fått chans att pröva och utvärdera det nya. Däremot kan jag konstatera att Michael Cocozza har varit medlem länge i partiet och rekryterat många medlemmar. Att de nu väljer att följa honom kanske inte är så konstigt.