Kristina Edlund (S) är kommunstyrelsens ordförande i Linköping. Det är inte hon som ansvarar för räddningstjänsten, men det är hon som representerar den ena av de två stora ägarna.
Den andra ägaren, Norrköping, representeras av Lars Stjernkvist (S).
Hans syn på förbundet kan du läsa här.
Vi frågade Kristina Edlund hur hon ser på räddningstjänstens framtid, men vi började med att fråga vad den här långvariga konflikten i RTÖG egentligen handlar om.
Om du skulle berätta för någon vad det är som hänt inom RTÖG de senaste åren, vad skulle du säga då?
– Det är två delar som vi ser här. Det ena är villkoren för deltidsbrandmännen, det handlar om deras avtal som skrivits på nationell nivå. Den frågan äger vi ju inte på lokal nivå, den finns i hela Sverige. Den konflikten är den som syns i media just nu.
Vad är den andra delen av problemet?
– Den går tillbaka till år 2010 när RTÖG bildades, det var några lugna år först har jag förstått, jag satt ju inte på den här posten då. Det ledningen gjorde var att verkställa ägarnas krav, men man hade uppenbarligen inte hunnit med medarbetarperspektivet och arbetsmiljöperspektivet. Det började märkas runt år 2013/2014. Det är alltid en utmaning vid förändringar så att det inte blir ett uppifrånperspektiv, man måste ju också få med sig de som är på golvet om man får säga så.
Så ledningen har inte fått med sig personalen?
– I samband med att RTÖG bildades 2010 så ställde ägarna ett antal krav. Jag tycker fortfarande att ledningen och direktionen har verkställt de krav som vi ställt. Det är olika former av förändringsarbeten, men på den resan så måste man ju också få med sig sina medarbetare. Runt 2014 var situationen så pass allvarlig att man var tvungen att titta på medarbetarperspektivet.
Vilka krav på förändringar hade ägarna?
– Det ena var ekonomiskt, att ägarna hade krav på lägre kostnader. Men sen var det också krav på att jobba mer med förebyggande verksamhet. Ett annat exempel är att vi som ägare såg att det behöver komma in fler kvinnor i räddningstjänsten.
Finns det en manlig kultur i räddningstjänsten?
– Man kan jämföra med polis och ambulans och då kan jag se att de har kommit längre med att få in fler kvinnor. Men jag kan egentligen inte bedöma om det finns en manlig kultur, jag kan konstatera att räddningstjänsten inte är en yrkesgrupp som speglar Sveriges befolkning.
Finns det en ovilja till förändring bland de anställda vid räddningstjänsten?
– Det är nog som i alla organisationer. Har man över 400 medarbetare så är det säkert vissa som tycker att saker och ting var bättre innan räddningstjänstförbundet kom. Men det finns också väldigt många som ser stor potential i förändringen.
Men de här 162 medarbetarna som skrev under en insändare, vad handlade det om?
– De ville signalera att det finns problem i organisationen
Och vad är problemen?
– Mycket av dessa frågor borde egentligen ställas till direktionen, vi är ju ägare och jag jobbar inte dagligen med detta. Men om man tittar på medarbetarenkäter så syns det inte så tydligt vad som är den stora kritiken. Det är svårt att se den röda tråden.
Kan det vara ett alternativ att splittra förbundet?
– För Linköpings kommuns del är det inte ett alternativ. Jag tror inte att vi är tillräckligt stora för att ensamma klara av de riktigt stora kriserna som kanske kommer vart tredje eller vart fjärde år. Jag tror fortfarande på att det finns stora fördelar med ett förbund. Det ligger ingen prestige i detta, jag ser verkligen fortfarande fördelarna.
Om du blickar framåt, vad gör det för skillnad att Håkan Dahm slutar?
– Jag tror att räddningstjänsten har haft en så långvarig konflikt att det är bra om det kommer in någon ny som förbundsdirektör. Den personen måste gå in och göra förändringar och jag tror att direktionen bör bestämma sig för att ta in någon extern aktör som kan arbeta tillsammans med den här konsulten som man nu skrivit avtal med. Det är visserligen direktionen som bestämmer, men jag tror att det vore positivt med en extern person.
Tror du att det löser problemet?
– Ja, men det krävs ett ömsesidigt åtagande. Ägarna måste vara ense och ledningen, brandmännen och facken måste jobba för att säkerställa att RTÖG fungerar.
Hur kan det komma sig att dessa konflikter pågått så länge?
– Avtalet för deltidsbrandmännen är en stor del i det som hörts i media de senaste veckorna. Det är en stor del i att läget ser ut som det gör just nu. Och om jag ska titta i backspegeln så tycker jag att den majoritet som satt 2010 kanske inte gav de bästa förutsättningarna för att kunna slå samman två kulturer.
Vad tänker du på?
– Det lades ett ganska stort sparkrav i samband med sammanslagningen.