Huset som allt började med är byggt omkring år 1289. Det är murat i kalksten och byggdes troligen som ett magasin till klostret i Vreta.
Den här byggnaden behövde ett nytt spåntak och församlingen i Vreta kloster vände sig till Linköpings stift för att få ekonomisk hjälp. Ett nytt spåntak kan inte göras med vilka spån som helst. Det krävs raka kvistfria tallar som är minst 120 år gamla. Dessa ska fällas på vintern och virket ska ha minst 14 årsringar per tum. Sånt virke har hög halt av kåda och ruttnar inte.
Taket byttes och Linköpings stift betalade med pengar som de får från staten i form av kyrkoantivarisk ersättning.
När allt var klart överklagade statliga Riksantikvarieämbetet.
Enligt Riksantikvarieämbetet ska inte den här byggnaden anses höra till kyrkomiljön och de har nu vunnit i både förvaltningsrätt och kammarrätt.
I praktiken innebär detta att nästa gång församlingen i Vreta kloster behöver underhålla magasinet så kan de inte få pengar via stiftet.
Nästa gång måste de istället först få byggnaden klassad som ett byggnadsminne och sedan söka pengar för kulturvård via länsstyrelsen.
– Det här innebär i klartext att det blir svårare för kyrkan att underhålla en sådan här byggnad som enligt vår mening uppenbart är en del av den kyrkliga miljön, säger Niclas Fredriksson som är antikvarie vid Linköpings stift.
Problemet med bidrag för kulturvård är att det finns många fler objekt runt i Sverige som då konkurrerar om pengarna. I Vreta kloster är spåntaket fixat för den här gången, men inom inte alltför många år behöver det tjäras.
Vreta kloster grundades omkring år 1100 och den sista nunnan dog år 1582. Därefter fungerade klosterbyggnaderna som stenbrott och runt år 1700 återstod endast ruiner.
Magasinet klarade sig eftersom det användes som ekonomibyggnad till prästgården.