Längst till vänster på fotot ses Statens lagerhus. I focus på bilden ligger den byggnad som idag, uppkallad efter sitt kvartersnamn, heter Alfabetet. Till höger därom ses del av gamla slakthusområdet.
Vår stad
Det innebar att det skulle bli brist på brödsäd under hela sommaren 1918 och fram till dess att skörden kunde bärgas. Sverige var följaktligen den sommaren beroende av importerat spannmål inte minst från Amerika.
På förslag av en statlig kommitté, med uppdrag att utreda försörjningssituationen, beslöt regeringen sommaren 1917 att låta uppföra nio lagerhus för beredskapslagring av spannmål. De skulle placeras i landets spannmålsproducerande slättbygder. För att inte kunna nås av fientligt fartygsartilleri placeras de alla några mil från kusterna. Ytterligare ett kriterium för lokaliseringen var goda järnvägsförbindelser.
Redan i juni 1918 kunde spannmålslagerhuset i Linköping tas i bruk. Det var landets första färdigställda lagerhus. Det uppfördes efter de av arkitekten Gunnar Asplund utförda typritningarna. För konstruktionen svarade Carl Forssell, professor vid KTH.
Den 30 meter höga byggnaden placerades i Steninge alldeles invid järnvägen och i närheten av slakteriområdet, som idag kallas för Tornet.
Statens lagerhus låg strax invid stambanan. Till höger ses slakthusområdet med de byggnader som numera kallas för Tornet. Snett över kartbilden ses Tornbyvägen.
Säden kom vanligen per järnväg och fördes med transportband upp till det åttonde och högsta våningsplanet för att sedan fördelas på de sju underliggande våningsplanen.
Fyra pojkars lek med eld på kvällen den 6 oktober 1997 förorsakade att lagerhuset vid Steninge ödelades. Därmed förlorade Sverige en viktig kultur- och arkitekturhistorisk byggnad. Ruinerna av lagerhuset dagen efter branden.
Fyra pojkars lek med eld ledde till att det då tomma lagerhuset en måndagskväll i oktober 1997 brann ned till grunden. Eldslågorna gjorde att tågtrafiken liksom biltrafiken på de omgivande gatorna stoppades. Vidare avbröts driften på det närliggande Farmek samt den konsert som Ingemar Wåhlins storband just inlett på Tornet. Brandmän från Linköping, Ljungsbro och Malmslätt deltog i släckningsarbetet. Kvällshimmelen färgades röd och branden syntes över stora delar av Linköping.
Risken att den höga skorstenen skulle rasa över stambanan bedömdes som betydande. Järnvägstrafiken var därför avstängd under hela natten. Trafiken återupptogs först efter det att skorstenen rivits.
Idag finns bara två av de nio lagerhusen kvar, båda kraftigt ombyggda. Linköpings lagerhus var ännu vid brandtillfället bevarad i ett närmast ursprungligt skick. Branden innebar en betydande förlust såväl ur ett kultur- som arkitekturhistoriskt perspektiv.
Gunnar Asplund är sannolikt Sveriges internationellt mest välkända arkitekt. Hans mest berömda verk är Stockholms stadsbibliotek och Skogskyrkogården.
Tack, Leif Stenberg.