Men det började surt. Festligheterna inleddes klockan tolv och en liten stund senare kom regnet och smulade sönder pappersflaggorna som delades ut vid Valla fritidsområde, dit de flesta begett sig för att samlas kring stora scenen.
Men nu är nationaldagsfirare av ett segt släkte. Har man bestämt sig för picknick så blir det picknick, även om den får intas under paraply, hunden har rullat sig i lera och ungarna gnäller.
Allsångsproffsen Åsa Sjöberg och Ragnar Dahlberg agerade konferencierer och kom med uppmuntrande kommentarer till alla som trots regnet kommit för att se Tobbe Trollkarl som första punkt.
Kanske var det hans magi som trollade bort regnet, lagom till nationaldagsparaden som marscherade in framför scenen, där flaggorna hissades och nationalsången sjöngs.
Borgmästare Helena Balthammar högtidstalade om den ljuvliga svenska sommaren och sakta men säkert blev också nationaldagen ljuvlig. Solen tog kommandot över regnmolnen och temperaturen klättrade upp över 20-gradersstrecket.
Flaggor delades ut, Glenn & Grabbarna från Kulturskolan framträdde och Åsa och Ragnar ledde publiken i "Du ska inte tro det blir sommar" och andra klassiska sommarvisor.
Paint Everday Orange intog scenen liksom Globengruppen, som gav ett smakprov ur sommarens föreställning Pettson & Findus innan stjärnskottet Sabina Ddumba avslutade scenframträdandena.
Över hela Valla och Gamla Linköping, där många hantverkare hade flyttat ut på gatan, satt människor förnöjsamt och fikade ur sina medhavda korgar. Någon uppsluppen yra var det inte tal om, mer ett stillsamt njutande.
Sverige i början av juni är svårslaget.
Bara att strosa gångstigen genom hagarna mellan Valla och Gamla Linköping, där småfåglarna innanför gärdesgården fått fnatt i den skira försommargrönskan, räckte.
Man kan bli naturromantiker för mindre. Nu kan tiden gärna få stanna ett slag.