"Solcellsparker kan vara bra för den biologiska mångfalden och för jorden", menar Andreas Brännström på Better Energy.
Gården utanför Bankekind är på 500 hektar. På 50 av dem vill företaget Better Energy bygga en solcellsanläggning med 82 000 paneler och en årlig produktion på 45 GWh.
Länsstyrelsen ger sitt godkännande för en del av marken – cirka 15 hektar – men säger nej till resten. Huvudargumentet är att det rör sig om bra åkermark. Myndigheten skriver att det rör sig om två väsentliga samhällsintressen, bevarande av jordbruksmark och produktion av förnyelsebar el. I det här fallet väger jordbruksmarken tyngst, anser länsstyrelsen.
Att bara bygga på den del av marken som fått godkänt är troligtvis inte ekonomiskt hållbart, enligt Better Energy.
– Priserna på ställverk och liknande har gått upp väldigt mycket och vi behöver komma upp i en viss produktionskapacitet som kan nyttja samma station. Just nu sitter vi och läser igenom beslutet och funderar på hur vi kan gå vidare, säger Andreas Brännström, landschef för Better Energy Sweden.
Företaget har ännu inte bestämt om man ska överklaga länsstyrelsens beslut, men har inte gett upp hoppet om en solcellspark på Erikstad.
– Vi tänker oss en fortsatt dialog med länsstyrelsen. Vår ambition är ju att bygga mer grön energiproduktion i Sverige och bidra till klimatet och energiomställningen, säger Andreas Brännström.
Har du förståelse för att länsstyrelsen vill skydda åkermarken?
– Ja, absolut, man ska se det här i ett samhällsperspektiv. Åkermark är ett väsentligt samhällsintresse. Men det är grön energiproduktion också och man ska inte underskatta skalan på den omställning som krävs eller de konsekvenser det får om vi inte lyckas. Då får man nog vara öppen för att ta några hektar åkermark här och där, om det först prövats i en lokaliseringsutredning
På senare tid har flera solcellsprojekt på åkermark stoppats av länsstyrelser och miljödomstolar. Men det betyder inte att det är totalstopp, enligt Andreas Brännström.
– Det byggs ju faktiskt en del solparksprojekt på åkermark, så det är en avvägning det handlar om. Det beror bland annat på vilken klass marken har.
Markägaren Staffan Danielsson tycker att länsstyrelsens beslut är ologiskt.
– Det är inte lätt att som bonde hänga med i statens helomvändningar. I 30 års tid har staten uppmanat mig att ställa om min spannmålsproduktion till bland annat energiskog, ett mycket större ingrepp än solceller. Jag får fortfarande statsbidrag om jag planterar pilträd på åkern. Solceller ger 15 gånger mer energi och är lönsamt för både staten och mig, kommenterar han.
Danielsson menar att åkrarna skulle må bra av att få vila i de 30–35 år som en solcellsanläggning väntas vara i drift. Under tiden går det att odla vall och låta får beta mellan solpanelerna. Inkomsterna från arrendet skulle sedan kunna användas för att förbättra marken med bland annat ny täckdikning.
Länsstyrelsens säger nej till solceller på Staffan Danielssons åkrar utanför Bankekind.
En knäckfråga för länsstyrelserna är om den förändrade markanvändningen ska betraktas som tillfällig eller permanent. Med den beslutsprocess som nu används har myndigheten ingen möjlighet att sätta en tidsgräns. Mark- och miljööverdomstolen slog därför nyligen fast att omvandlingen av jordbruksmark till solcellspark ska ses som varaktig.
En lösning skulle kunna vara att i stället för dagens så kallade samrådsanmälan utfärda miljötillstånd, på liknande sätt som man gör med till exempel vindkraft.
– Då finns det en möjlighet att bestämma att marken ska återställas efter till exempel 35 år, säger Andreas Brännström.