Cirka 80 000 svenskar bor och arbetar i Norge. Majoriteten är ungdomar som flyttar hem igen efter något år.
Pirjo Väänänen är rådgivare för Eures, den euro-peiska portalen för rörlighet i arbetet.
Vi träffar henne efter ett seminarium om att få jobb i Norge. Ett 20-tal ungdomar har tagit chansen att ställa frågor.
Är det nödvändigt att ha truckkörkort? Hur får man resebidrag från arbetsförmedlingen? Hur lång tid brukar det ta innan man får napp? Frågorna är många på seminariet och Pirjo Väänänen betar av dem i lugnt tempo.
Det är en jämn strid av svenska ungdomar som söker sig till Oslo, Bergen och Stavanger.
– Norrmännen har mer personal i vården än vad vi har i Sverige. Det gör att många ungdomar kan få plats där. Andra får vikariat inom barnomsorgen. Lönerna är högre i Norge, men också levnadskostnaderna, säger hon.
Högre löner – och priser
Man får räkna med att betala en bra slant för mat och hyra. Så om man i första hand är där för att tjäna en hacka kan det vara idé att ta jobb på ett fjällhotell. Dels gör man inte av med några pengar där och möjligheterna att hoppa in och jobba lite extra är enligt Pirjo Väänänen goda.
Vilka är det som tar chansen? Är det den svenska medelklassens barn som söker sig till Norge?
– Nej, det tycker jag inte. De kommer från olika håll i samhället, jag tycker inte att det är en klassfråga. Inte heller en genusfråga, det är ungefär lika många unga kvinnor som unga män som är jobbsökande. Men man behöver vara framåt och drivande, det är alltid ett plus.
Stabil konjunktur
Ökar strömmen av arbetssökande under lågkonjunkturen?
– Ja, man kan notera ett ökande intresse. Norge har ju inte haft samma nedgång i ekonomin som Sverige haft, så läget har varit mer stabilt.
Men de flesta ungdomar stannar alltså inte längre än ett år. Vad gör de med pengarna de tjänar ihop?
– Många vill ut och resa, andra har råd att vänta med att söka studielån. Men på sikt är kanske erfarenheterna de får i Norge viktigare än pengarna.
– Vi kan vara stolta över att våra ungdomar är bra arbetskraft som välkomnas av arbetsgivare i andra länder och de allra flesta kommer tillbaka till Sverige, några erfarenheter rikare, summerar Pirjo Väänänen.