Corren besöker Hantverksfloristerna bara några dagar innan alla hjärtans dag, mitt i en hektisk period för stans blomsterhandlare. Buketter ska bindas, choklad ska frontas och butiken ska piffas till som förberedelse för det stora kundflöde som väntas.
– Men vi har inte bara mycket att göra vid högtider. Folk vill ha blommor till olika tillfällen året om, säger Sofia Samuelsson när vi kliver in i värmen.
I början av december tog hon och sambon Andreas Lundberg över blomsterbutiken, som enligt den egna hemsidan är Linköpings äldsta. Den första tiden har främst gått till att lära känna verksamheten, men också till en del renovering. Under ett par veckor i januari höll de helt stängt för att ha utrymme att fixa till lokalen.
– Då trodde vissa kunder att vi skulle stänga helt. De blev lättade när vi sa att vi skulle fortsätta.
Sofia förklarar att hon länge gått i tankarna att öppna butik, men då funderat på att göra det hemma på gården i Stjärnorp, där familjen också odlar snittblommor. När möjligheten att ta över en redan befintlig verksamhet dök upp tänkte hon dock om.
– Det var lite för bra för att inte ta chansen. Sen passade det särskilt bra med den här eftersom de tidigare ägarna redan hade det miljö-och hållbarhetstänk som vi också vill ha, bland annat i att köpa så mycket blommor som möjligt från lokala odlare.
Hur har första tiden varit?
– Den har varit jättebra, fast vi har väl inte riktigt fått någon vardag i det än. I december var det bara att köra på med julrusch, men allt har rullat på efter det också. Är det lugnt i butiken har man alltid någon beställning att fixa med.
Sofia förklarar att det blivit ett familjeföretag. Hon själv står i butiken, sambon Andreas roddar mycket runtomkring och Sofias pappa kör blombuden. Dessutom har flera andra familjemedlemmar hjälpt till att fixa med renovering och interiör.
Även om de har haft mycket att fixa med är de tacksamma för att blombutiken redan är så väletablerad som den är, vilket gör att de inte har behövt "börja från början". Sofia uppskattar att ungefär hälften av butikens kunder är griftegårdens besökare eller personer som ska på begravning i Uppståndelsens kapell. Att det går en vältrafikerad cykelbana upp till universitetet precis utanför entrén ser de inte heller som en nackdel. En minst sagt strategisk placering, skulle somliga säga.
– Det känns som att i princip alla Linköpingsbor vet vilken blombutik man pratar om när man säger att det är den på hörnet.
Idag går det att köpa blommor lite här och var, går ni runt på den nisch ni har?
– Det gör vi absolut. Även om det går att köpa buketter på matbutiker och liknande tror jag att det alltid kommer att behövas florister som kan det de gör, och dessutom kan ge personlig service och verkligen kan prata igenom hur man vill ha det. Det hoppas och tror jag är viktigt för många.
Sedan familjen började odla egna snittblommor för ungefär fem år sedan har varje blomma fått ett större värde för dem, eftersom de nu har större förståelse för arbetet bakom.
Vad är mest utmanande med att driva blombutik?
– Än så länge är det att beräkna hur mycket som kommer att gå åt av allt. Sen kan det ju också vara svårt att veta precis vad kunderna vill ha, men jag tror att jag själv har ganska bra känsla för vad som brukar gå hem. För mig är kvalitet viktigt.
Populäraste produkten överlag? Tulpanbuketter. Populärast på alla hjärtans dag? Röda rosor.