Moa Mannheimer, Socialstyrelsen, konstaterar att myndigheter ofta brister i att riskbedöma våldsutsatta kvinnor korrekt.
Socialstyrelsen är redo att starta en dödsfallsutredning om mordet på 44-åriga Sanije i Linköping.
– Det vi ser som återkommande i utredningarna är avsaknad av riskbedömningar, säger Moa Mannheimer, som arbetar vid Socialstyrelsens analysenhet.
I alla fall där någon dödats av en närstående eller tidigare närstående person, och brottsoffret hade kontakt med socialtjänsten eller andra myndigheter, görs en utredning för att se om myndigheterna brustit i att skydda offret. Utredningen drar dock igång först när rättsprocessen i domstolen är avslutad.
I den senaste rapporten om dödsfallsutredningar (2016-2018) framgår att alla 21 brottsoffer haft kontakt med sjukvården. Näst vanligaste myndighetskontakt var socialtjänsten. En ny rapport ges ut 2022. Enligt Moa Mannheimer kommer den att visa en liknande bild.
– Fortfarande skyddar vi inte våldsutsatta eller hindrar våldsutövare tillräckligt bra, säger Moa Mannheimer.
Hon har inte kännedom om mordet på Sanije i Linköping. Vi beskriver att hon var på väg till ett möte som socialtjänsten arrangerat, och att hennes före detta make, som hon sökte skydd från, hade en tid bokad senare samma dag. Vi återger att de vid andra tillfällen bokats på samma möten. Vi beskriver att Motala kommun, som arrangerat mötet, uppgett att riskbedömning gjorts i samråd med Sanije, som ska ha godkänt upplägget.
Moa Mannheimer säger att det ofta är mycket svårt för ett våldsutsatt brottsoffer att bedöma sin egen säkerhet.
– Man bör inte överlämna på individen att bedöma eller värdera. Myndigheten måste göra en strukturerad bedömning, säger hon.
Detsamma säger Kamilla Larsson, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som utövar tillsyn över landets socialtjänster. Hon kommenterar inte det enskilda fallet men säger:
– Socialtjänsten ska göra en egen bedömning av situationen. Man kan lyssna på kvinnan, men ska göra en egen sammantagen bedömning.
Vad kan man mer grunda en sådan bedömning på?
– Om en person till exempel haft skyddat boende så har socialtjänsten mycket kunskap om familjen. Finns det barn, så har det gjorts barnutredningar. I den mån man kan, med tanke på sekretess, kan man också samverka med polisen i riskbedömningar, säger Kamilla Larsson.
Socialtjänsterna i Motala och Tranås gör nu interna utredningar av sin hantering av fallet. Om de upptäcker missförhållanden ska de enligt lag anmälan sig själva till IVO.
Det finns väl viss risk att en berörd kommun inte vill komma fram till att man har gjort något fel?
– Ja, så kan det vara. Men de har en skyldighet att utreda och anmäla om de kommer fram till att det finns missförhållanden. Om inte, så stannar det vid en intern utredning. Jag vill inte förringa något av det som hänt, mordet är hemskt, men det behöver inte vara socialtjänstens fel.
IVO kan dock välja att inleda en tillsyn av en kommun på eget initiativ, förklarar Kamilla Larsson.
– Det händer att vi gör det. Det kan vara efter information som vi tagit del av i media eller genom klagomål som lämnats in av privatpersoner, säger hon.
IVO har ännu inte fattat något sådant beslut om Motala eller Tranås kommun med anledning av mordet. IVO har inte heller fått in klagomål.
Aftonbladet-journalisten Kerstin Weigl, som under tio år tillsammans med kollegan Kristina Edblom kartlagt och granskat hundratals mord på kvinnor i Sverige, säger att det är inom socialtjänsten som de oftast avslöjat brister. I granskningen har de sett exempel på hur socialtjänsten bokar kvinnor och den som utsatt dem för våld på möten på samma dagar eller samma tider.
– Helt galet. Vi känner igen det här slarvet, att man inte tar riskerna på allvar, säger Kerstin Weigl.
Kerstin Weigl, journalist på Aftonbladet, har under tio år granskat hundratals mord på kvinnor. Slarv från myndigheter med kvinnornas säkerhet har upptäckts i flera fall, säger hon.
Att socialtjänsten i Motala rådgjort med Sanije och bokat henne och ex-maken på möten samma dag, trots att hon levde under skydd från honom, förefaller mycket märkligt enligt Kerstin Weigl.
– Då har man ju inte förstått någonting om hur våld i nära relationer fungerar. Vilket beroendeförhållande som kvinnan har till mannen, säger hon.
Då vi återger att vi sett i offentliga domar att socialnämnden ifrågasatt Sanijes trovärdighet eftersom hon inte lämnat mannen, säger Kerstin Weigl:
– Det säger bara att det finns en enorm okunnighet kring det här.